Ibland går det inte som man tänkt sig. För att spara lite på packningen och ge plats till vin sa bestämdes att vi endast skulle ta med en dator på semestern och det blev mannens. Planen lyckades till hälften. Vininköpen gick strålande, men alltså det här med teknik. Det visade sig att jag inte skulle få logga in från den medhavda datorn. Jag var visst okänd där sa det blev nej. Nähäpp. Det blev tvärstopp vid varje inloggningsförsök och trots att jag försökte identifiera mig sa kunde jag inte bli betraktad som betrodd. Men det var då och nu är nu och vi är tillbaka igen och igår var det en vecka sedan vi lämnade Angers för en liten tur mot Bordeaux och kusten utanför.
Tiden gick sa snabbt och vi hade det sa bra. Vi bodde på ett resort hotell med lägenheter. Ja, det är sa vi bor numera. Vi som är fyra i familjen ryms allt som oftast inte på ett vanligt hotellrum. Antingen far vi hyra sviten eller om det finns sa kan vi erbjudas rum i anslutning till varandra med en dörr emellan. Bada alternativen är toppen förutom att det blir dubbla priset per natt i jämförelse med ett "vanligt" hotellrum. Därför blir det alltsom oftast att vi hamnar på sa kallade lägenhetshotell. Och fast det är vansinnigt ocharmigt att det första man ser när man vaknar är en micro sa erkänner jag att det är rätt sa praktiskt att ha ett litet kylskåp och en liten spis tillgänglig när helst man vill. Man är väl inte sämre än att man kan sleva i sig lite pasta och ketchup i farten mellan havet och poolen.
Två rum, dusch och bad och en liten kokvrå alltså. Balkong med utsikt över poolen och precis utanför stranden och havet. Soulac sur mer var namnet. Ett riktigt surfställe där vagorna är höga och lite farliga, tidvatten som under ebb ger enorma sanddynor att springa på. Vi solar och badar, äter underbart gott på byns restauranger också provar vi vin. -Ohlala, det är i Bordeaux man ska dricka vin. Punkt och slut.
Vi hade blivit varanade för bilköerna… Den här ringlande kön leder fram till färjan som ska ta oss till Soulac. En dryg timmes kö för att komma på båten är dock ingenting mot hur det kan vara om man tar vägen via Bordeaux.
Väl framme njuter vi av sol och bad.
Erik letar krabbor. En har han med sig hem. Han har döpt den till "Kro(c)ko" som i krokodil.
Vi åker runt bland vingårdarna. Vi har ett favoritvin som heter Rolan de by och den vingarden är den första vi besöker. Det visar sig vara en jättestor anläggning. Mycket större än de vi brukar besöka i Loiredalen. En vinfabrik med 44 anställda som gör vin för 8 olika slott och skördar druvor fran 22 domäner. När vi kommer fram undrar personalen på garden om vi har bokat tid för provning och vilken restaurang/distributör som vi representerar. Vi försöker förklara att vi bara är tva privatpersoner som kommer från Sverige och att vi tycker om deras vin. De är jättetrevliga och vi far en liten privat rundvisning och provning. Det slutar med att jag kanske lyckas trassla till det sa mycket att de eventuellt tror att vi representerar systembolaget. Min franska alltså. Herre gud när ska den bli bättre?
Än är vindruvorna små, men 2014 ser ut att bli ett mycket bra ar.
På en liten vinbar inne i Soulac far vi smaka ett vin från ett litet distrikt som heter Saint Estèphe. Vi blir nästan lite besatta av det vinet och bestämmer oss för att söka upp även den vingarden.
Vi köper tre lador vin och jag spränger min budget för hur mycket jag tycker att en flaska vin max far kosta. När vi sitter där och småpratar med personalen på vingarden sa drar mörka moln in över oss och damen som ska ta betalt säger: -Hörrni, det ser ut att bli aska ikväll. Jag skickar med en flaska från 2006 och den är klar att dricka redan nu. Om det blir oväder ikväll sa öppnar ni den och njuter av ett underbart vin. Jag känner mig helnöjd. Köp 18 flaskor vin och få den 19:e gratis. Catjing! Älskar't!
Landskapet i Bordeauxregionen skiljer sig helt mot hur vi har det i Loiredalen. Här trivs visst barrträd som bara den. Jag känner igen mig. Det kunde ha varit Norrlandskusten.
Överallt ser vi Loombrädor och de små gummibanden som används att väva med. Numera har även vi de överallt, de små gummibanden. På golvet, i bilen, i resväskan, i kylskåpet, under kaffebryggaren, de dyker upp i princip var som helst.
Bordeaux
Bordeaux stolthet Canelén. Ett bakverk som bakas med rom och vanilj. Konsistensen är som gummi, men på något konstigt sätt är de beroende framkallande.
Sadär ja, 25 bilder senare är den första semesterveckan sammanfattad. En vecka med sol och bad, god mat, tallskog och vinrankor, caneléer, loombrädor och kulörta gummiband, fina viner och en liten krabba som heter Krocko.
Pjuh, over and out mes amis!
