Hahaha, Elsa lyckades fånga mig på bild... Utanför hotellet på väg till restaurang för att äta middag.
Joe Carpa! Här kommer vi igen. Vi har på kort tid lyckats hitta en riktig favoritrestaurang här i Angers. För de flesta av oss var kvällens besök det tredje och för vissa var det visst fjärde eller femte gången. Det är Carpa som i Carpaccio alltså en italiensk restaurang men i fransk anda. Deras paradrätt är just carpaccio och den har både jag och Erik testat till toppbetyg.
Rekommenderar varmt denna restaurang. Vi är också extra glada i det här stället tack vare att de faktiskt förstår vad vi säger. Tänk att de är så snälla och begriper den allra knagligaste franska man kan tänka sig.
Oljan som de serverar här är av allra bästa sorten. Den gifter sig omedelbart med carpaccion. Ja, jag vet, här vore det på sin plats med en liten bild på maten. Men tyvärr, den är redan i magen... men å andra sidan så kanske inte just carpaccio är det vackraste man kan mätta ögat med. En annan gång kanske jag hinner få upp kameran innan det säger slurp.
Bilden nedan ljuger. Man skulle kunna tro att det är två barn som på sitt allra broderligaste och systerligaste vis delar något att dricka. Lugnt och fint utan spill och med den goda vanan att det är den andres välbefinnande som kommer främst. Det är precis tvärt om. Det är den allra tyngsta och svåraste graden av milimeterrättvisa som tillämpas och det slutar som det brukar göra när djungelnslag får råda. Det är den starkaste som går segrande ur striden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar