PUY DU FOU

Sa var det äntligen dags för oss att bege oss till äventyrslandet som alla pratar om. Puy du fou
En gigantisk nöjespark som är byggt som ett landskap, men vackrare. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara, men gang för länge sedan när jag jobbade i hotelldriften hade jag en hotelldirektör som myntade utrycket Picture Perfect. Han hade en ambition om att miljön där gästerna skulle vistas alltid skulle överträffa verkligheten. Som att medverka i ett glossigt inredningsmagasin. Ungefär sa känns det pa Puy du fou. Miljön är uppbyggt som ett samhälle i naturtrogen stil med skogsdungar, parker, städer och vattendrag. Allt hade kunnat vara var som helst, men är tillrättalagt precis sa som man önskar att verkligheten skulle se ut. En naturskön och naturlig miljö med rosenskimmer. Tänk extra allt, men utan bling, bling. Picture Perfect helt enklet.
Allt det fina blandas sedan med föreställningar i historisk anda. Fantastiska shower som var och en beskriver en del av Frankrikes historia. Allt kryddat med vilda djur, hästar och eldspektakel.

People, gör er redo för en bildkavalkad fran kanske den bästa nöjesparken någonsin.


Vi började med att titta pa vikingashowen. Vikingarna fran Skandinavien som intog och plundrade de norra delarna av Frankrike under 800-talet och fram till medeltidens början någon gang runt 1100-talet och döpte sitt land till Normandie. 

Sedan gick vi vidare till föreställningen med vilda faglar. Utrotningshotade fagelarter vars främsta uppgift pa Puy du fou är att reproducera sig. Men undertiden är de också huvudpersoner i en egen show.

Och omgivningen...

En stad fran 1900-talet

Med affärer

Gladiatorspel

En heldag bland vikingar och gladiatorer. Vi sag Julius Caesar, vilda djur och musketörer. Flygande rovfåglar och galopperande hästar. En toppendag helt enkelt. Men jag är allergisk mot lejon. Alltid lär man sig nagot.

www.puydufou.com

Ga in och kika vetja!

HURRA, HURRA, HURRA

Tidigt i morse smög vi oss upp för att gratta en tioåring. Vi fick smyga likt fågelskådare, för när det är födelsedag på gång, då sover man inte särskilt hart. 

Grattis Elsa på 10 arsdagen!

Efterlängtade. Ett par rullskridskor !!!

Sedan blev det födelsedagsfrukost med ett berg av munkar. Det var omöjligt att äta upp alla, men det är det som är det fina med födelsedagar. Ett överdåd av sådant som man gillar. 

Och grattis- SMS. Tänk om alla dagar kunde börja sa trevligt, med munkar och SMS.

Man kan rulla fram på rullskridskor i princip var som helst. Rätt sa praktiskt faktiskt. 

Sedan blev det aperitif och mera presentöppning. -Det är inte klokt vad snälla alla är sa 10-åringen.

Tusen tack för alla fina presenter!

Nu sitter vi bänkande framför TV:n. Vi tittar på PSG som spelar fotboll och framför oss finns obscena mängder smagodis. Det gäller att passa på. Men marängsvissen som vi hade förberett, den orkar vi inte med. Det far bli en annan dag. Efter en dag med munkar till frukost, sushitag till lunch och wok till middag. Då är alla önskningar  uppfyllda. 

Imorgon åker vi till Puy du fou och roar oss. Livet alltså, man far vara tacksam.

VITT KAOS

Varje projekt har ett moment av kaos, sa den erfarne projektledaren (läs mannen). Trots att det är en herrans massa ar sedan jag fick berättat för mig om hur ett projekt kan delas in i olika faser och att det vid ett tillfälle, ungefär i mitten av tidsaxeln uppstår ett tillstånd där man nästan är på väg att ge upp. Det verkar i princip omöjligt ut att slutföra det man påbörjat och allt som nyss verkade sa kul och sa enkelt ter sig nu som kanske det dummaste man någonsin kommit på. 
Det är där vi är nu. Vi har paus och runt omkring oss rader ett kaos. Det är ommöblering på gång. Dax igen alltså. Vi har gjort det förr och jag vet att energin kommer tillbaka snart, men nu är det som sagt paus. Kaffe och nagot sött, sedan tar vi oss vidare mot slutfasen i projektet.

Igår började vardagen igen. Mannen gick till jobbet och jag ställde väckarklockan. Tidigt. Fick massor av saker gjorda. Jag tillträdde 
åter rollen som operativ chef och rullade igång rutiner och regler. Jag, en vardagshjälte som tvättar, städar, strukturerar upp tillvaron och haller hart i planboken. Inga utsvävningar mer. Jag gick igenom frysen och hittade en grillad kyckling som blivit över vid någon av sommarens fester. Den tillsammans med lite överblivet ris och vitkål skulle bli grunden till mandagens middag. 
Nasi Goreng. Det enda som vi behövde komplettera med var purjolök och paprika. Vi tog varandra i händerna, jag och barnen och promenerade ner till affären. OBS! Vi tog inte bilen och vi hade egna plastpåsar med oss.
Vid middagstid stod sa mannen i hallen.  -De nya grannarna, ett äldre par, vill bjuda på aperitif nu kl.19.00, sa han. Han såg glad ut. Pustade ut över att den första arbetsdagen var till ända och nu skulle han få en välbehövlig paus. En ursäkt att med gott samvete frångå de nyss återupptagna rutinerna. Som en liten Kick off och sedan tillbaka till det normala igen. Han hade ny kostym och blankputsade skor. Själv kände jag mig som kungens lilla piga, iklädd en klänning från H&M anno 2002 och med flagit nagellack.
Jag kunde inte tänka klart. Vad säger han. Jag som hade ägnat hela dagen till att bringa ordning och reda. Middagstiden skulle nu en gång för alla  återgå till senast kl. 19.30. Det fanns bara en utväg.
-Näe, sa jag. Du far tacka nej.
-Vad menar du, sa den festklädde. Ska jag säga, no merci, on a des semaines blanches, nej tack, vi har vita veckor. 
Det blev saklart att vi gick. Jag svischade om till en mer uppdaterad och mingelvänlig klädsel, målade läpparna och sedan gick vi över. Fick plockmat och drack banyulsvin ur sådana där små glas som äldre har.
Och hur lustigt det än later sa var det där,  hos de äldre grannarna, jag fick inspirationen till att möblera om. Samla ihop alla vita möbler i vardagsrummet.  Det är det vi haller på med nu. Genom ett tillfälligt kaos av möbler skapar vi vitare veckor. 
Varde ljus, amen.

Här kommer en riktig vardagshjälte.
Nasi Goreng

4 pers

Ca: 400 gr överblivet kött. Kyckling eller tex grillad karré. (Det går saklart bra att använda färskt kött också)
2 dl okokt ris eller 5-7 dl kokt ris
5 dl strimlad vitkal
1 purjolök
1 riven vitlöksklyfta
2 morötter
1 röd paprika
1 burk ananas
2 tsk curry (eller mer om man gillar lite starkare mat)
ev. sambal oelek
salt och peppar

Lyx:
stekt ägg och räkor

Sa här gjorde jag:
Sätt ugnen på 175 grader.
Ta fram ett stort värmetaligt fat/form

Skölj och strimla vitkål och purjo. Stek vitkål, purjolök och vitlök. Stek pa ganska svag värme, det ska bli mjukt, men inte få för mycket färg. När det är nästan mjukt, tillsätt curryn.
Lägg alltihopa pa det stora ugnsfatet och sätt in i ugnen sa att det halls varmt.
Stek morötter och paprika och lägg över pa det stora ugnsfatet.
Samma sak med riset. Stek och lägg över pa det stora ugnsfatet. Jag stekte riset i två omgångar. Det blir bra och man riskerar inte att riset förvandlas till en gröt.
Slutligen steks kycklingen/köttet. Salta och peppra väl. Om kycklingen/köttet inte är tillagat innan kan det vara gott att tillsätta ca: 2 msk japansk soja. Det ger god sälta.
Skär ananasen i bitar.
Ta ut fatet ur ugnen och blanda ned kyckling/kött och ananas.
Servera med sweet chili.

Om man önskar kan man tillsätta lite räkor och strimlat stekt ägg.

ATERHÄMTNING OCH REFLEKTION

Det behövdes lite eftertanke och vila efter att ha sett Sverige igen för första gången sedan flytten. Och städning också för den delen. Konstigt det där. Trots att man inte har vistats en sekund i sitt hem på drygt två veckor och ända sa är hela huset täckt med damm och smuts när man kommer hem. 

700 mil i bil har vi avverkat. Jag körde 30 av dessa. Resterande 670 agerade jag sällskapsdam. En god sådan. Jag är rutinerad och serviceminded. Serverar med van hand kaffe och medhavd matsäck längs europavägarna samtidigt som jag konverserar ledigt och avslappnat. Besitter lugnet att klara av att inte vara åkrädd eller likt en uggla vrida huvudet hit och dit för att försäkra mig om att chauffören har täckning för alla vinklar och vrår. Jag sällskapar utan att slumra ett endaste dugg. Proffsigt och troget utan antydan till en ynka gäspning.

Efter middagen strax efter Paris säger mannen plötsligt:

-Du far gärna köra nu. 

Lite förvånad och ringrostig sätter jag mig vid ratten och kör den resterande biten mellan Paris och Angers. 

Det är kväll och det är lugnt och tyst i bilen. Man hinner reflektera över ett och annat när man kör bil. Och jag har den färsk i tanken den där diskussionen som vi hade vid middagsbordet tidigare under veckan, om att man kanske inte alltid vet vilken typ man är. Jag har till exempel alltid trott att jag är till höger. Att jag alltid haller mig på högerkanten. Men det stämmer inte. Under den tre timmar langa färden hem inser jag att jag är mycket mer i mitten. Kanske nästan till vänster. Det kanske kommer med aren. I min ungdom gjorde jag en gång en lite crazy grej som jag sedan fick ångra. Jag gick från höger till vänster och trots att jag ångrade mig nästan direkt och gick till baka till höger sa fick jag sota för misstaget. Det är mer än 20 ar sedan nu och kanske har den franska luften gjort att jag har ändrat mig? Men jag glömmer aldrig när han sa: - Du glömde blinka. Det blir inget körkort för dig idag. Du böt fil korrekt, men när du skulle tillbaka glömde du att blinka. Du som bara skulle rakt fram skrockade han, du hade ju bara kunnat fortsätta i den högra filen där du var. 

Vi har haft toppenveckor i Sverige och hunnit med mycket. Vi har njutit av att träffa nära och kära. Ända har vi lite dåligt samvete för att vi inte hann beta av alla punkter på listan över saker som vi ville göra. Mest handlar det om vänner som vi inte hann träffa. Vi gjorde vart bästa. Hade typ dubbeldejter och varvade lunchsällskap och middagsmingel i olika konstellationer men tiden rar man inte på och dygnet har bara 24 timmar och det är ju trots allt semester. 

Den här veckan har vi unnat oss ljuvliga sovmornar och lojt hemmafix. En liten sväng till Nantes, men mest har vi passat på att inte göra mycket alls. I morgon börjar vardagen igen och vi konstaterar att vi har haft en förbaskat bra semester. 

Det var kul att se Sverige igen och när vi i söndags satte oss i bilen för returresan söderut, den som kanske kommer att gå till historien som hamburger-resan, kunde vi konstatera att det har gått ett ar sedan vi flyttade och mycket har hänt i mangas liv. Någon har bytt jobb, några har gått skilda vägar och någon har flyttat. Det går inte längre att parkera på den lägsta taxan på Tegnergatan och Spiti finns inte kvar i Mood Gallerian. Room och Housedoctor har flyttat från PUB och vi träffar flera som har blivit träningsfrälsta och dyker upp sportigare och fräschare än någonsin. Ända sitter vi lugna i bilen och känner att det är sig likt i Sverige. Det mesta tuffar på som vanligt. Inget supergödsel har som ett mirakel spridit sig över tomten i Enskede. Mördarsniglarna och rådjuren äger fortfarande, Fröken söts rea betyder 50% eller mer, det är dyrt på Coop Nära, middagstid är 18.00 och Hemmakvälls smagodis är bäst. När vi kommer till de södra delarna av Sverige lyssnar vi till Svensktoppen och i Malmö vid gränsen mot Danmark sa spelar radion Mando Diaos "Strövtåg i hembygden", 1:a på svensktoppen för 63:e veckan tätt följd av Magnus Uggla. "Där borta vid pilen" finns med på listan för 89:e veckan. Det finns saker i Sverige som man inte ruckar på i första taget och det känns tryggt.

Vart andra ar i Frankrike har börjat och vi är redo. Sverige finns kvar såsom vi minns det. I brevladan hittar vi röstsedlarna för oss som är bosatta utomlands. Det är hög tid att bestämma sig. Ska man stanna kvar i samma fil eller ska man våga sig på ett byte? Personligen har jag i alla fall bestämt mig för att jag under mitt andra ar i Frankrike ska vara mer öppen för förändring och inte tro att det som varit alltid är bättre. Nya förutsättningar leder till nya vägar och chanser. Frankrike del II börjar nu. Det skalar vi på i vin från Bordeaux. 


Mellanmjölkens hemland. Bregott, Polarbröd och bredbar pastej. Vad mer kan man önska? 

SKELLEFTEA

Vart årliga besök i Skellefteå är i vanlig ordning fyllt med aktiviteter. Vi passar på att göra saker som vi annars inte hinner med eller har möjlighet att utöva. Vi blir bortskämda. Regnbagsfiske, shopping, ridning och goda middagar varvas med kära aterseenenden. Solen gassar och mer sommar än sa här tror jag banne mig inte att det blir. När vi sitter kring bordet i värmen och med sa lite kläder som bara är möjligt berättar var käre far en historia om att Erik Antonssons pappa som hade sett isbjörnar uppe vid järnvägen. Det var rätt sa otroligt redan då på den tiden, men ända kanske inte helt orimligt? Kanske fanns ett litet uns av sanning. Men idag, herre gud, inte en chans att man går på den. Inte i den här värmen. Aldrig. Mig lurar man inte sa lätt. 

På besök i stallet hos fina kusin Åsa och hennes hästar

I Jävre blir det en liten fisketur. Bottenviken alltså, 

Sveriges riviera.

Fisk på G...

Det nappar på fler ställen!

Egenfiskad regnbåge till middag.

En liten fikapaus under shoppingrundan.

Man har det bra i Skellefteå...

...men det här med isbjörnarna, hur gärna man än skulle vilja sa är nog chansen att träffa på någon minimal. De finns inte ens vid järnvägen.

Det var ju bara en historia trots allt.

LAXFISKE

Ett kärt minne från barndomen är laxfiske i Skellefteälven. Ett nöje som är få förunnat. En plats i Karlgards laxfiskelag dyker inte upp bara sådär. Att få medverka här kräver inte bara en bakgrund i Skelleftebygdens historia utan även rätt kontakter... Men det ordnade sig. Vi tog gräddfilen, -hahaha, man far passa på!

Det dröjer ett tag innan man ser båtarna ankomma till älvskanten.

Erik väntar spänt.

Men ibland sniglar sig tiden fram och man far hitta på något att göra under tiden.

Till slut kunde man i alla fall se två båtar komma farandes på Skellefteälven med en laxnot mellan sig. Karlgardsfiskarna på ingång alltså.

Och fullt med fisk hade de med sig...

Vi hade inte tänkt att ta någon lax, men det var svart att inte ta för sig av de fina firrarna. Efter mycket om och men beslutade vi oss för oss att med lite lax hem till Frankrike. 

Men hur ska det gå tänker ni kanske. Ska ni frakta fisken hela vägen till Frankrike i bilen. Inte nog med att det rader högsommarvärme ute, det är visst mitt i röten också.

Hon kunde ha sagt något för att stoppa oss. Huvva, huvvaligen, är ni från vettet? Men det gjorde hon inte, färskvaruchefen alltså, hon sa ingenting. Inte ett smack och då går det bara bra. 

så det så. Frågor på det?

Dag ett på var Norrlandstripp är till enda. Vad kan man mer begära? Grillmiddag och shopping blandas med glammigt fiske i Skellefteälven, solen skiner och vi äter smagodis fran hemmakväll. Och än är det bara första dagen av var Norrlandstripp.  Kan det bli bättre? Vi far väl se imorgon!