ATERHÄMTNING OCH REFLEKTION

Det behövdes lite eftertanke och vila efter att ha sett Sverige igen för första gången sedan flytten. Och städning också för den delen. Konstigt det där. Trots att man inte har vistats en sekund i sitt hem på drygt två veckor och ända sa är hela huset täckt med damm och smuts när man kommer hem. 

700 mil i bil har vi avverkat. Jag körde 30 av dessa. Resterande 670 agerade jag sällskapsdam. En god sådan. Jag är rutinerad och serviceminded. Serverar med van hand kaffe och medhavd matsäck längs europavägarna samtidigt som jag konverserar ledigt och avslappnat. Besitter lugnet att klara av att inte vara åkrädd eller likt en uggla vrida huvudet hit och dit för att försäkra mig om att chauffören har täckning för alla vinklar och vrår. Jag sällskapar utan att slumra ett endaste dugg. Proffsigt och troget utan antydan till en ynka gäspning.

Efter middagen strax efter Paris säger mannen plötsligt:

-Du far gärna köra nu. 

Lite förvånad och ringrostig sätter jag mig vid ratten och kör den resterande biten mellan Paris och Angers. 

Det är kväll och det är lugnt och tyst i bilen. Man hinner reflektera över ett och annat när man kör bil. Och jag har den färsk i tanken den där diskussionen som vi hade vid middagsbordet tidigare under veckan, om att man kanske inte alltid vet vilken typ man är. Jag har till exempel alltid trott att jag är till höger. Att jag alltid haller mig på högerkanten. Men det stämmer inte. Under den tre timmar langa färden hem inser jag att jag är mycket mer i mitten. Kanske nästan till vänster. Det kanske kommer med aren. I min ungdom gjorde jag en gång en lite crazy grej som jag sedan fick ångra. Jag gick från höger till vänster och trots att jag ångrade mig nästan direkt och gick till baka till höger sa fick jag sota för misstaget. Det är mer än 20 ar sedan nu och kanske har den franska luften gjort att jag har ändrat mig? Men jag glömmer aldrig när han sa: - Du glömde blinka. Det blir inget körkort för dig idag. Du böt fil korrekt, men när du skulle tillbaka glömde du att blinka. Du som bara skulle rakt fram skrockade han, du hade ju bara kunnat fortsätta i den högra filen där du var. 

Vi har haft toppenveckor i Sverige och hunnit med mycket. Vi har njutit av att träffa nära och kära. Ända har vi lite dåligt samvete för att vi inte hann beta av alla punkter på listan över saker som vi ville göra. Mest handlar det om vänner som vi inte hann träffa. Vi gjorde vart bästa. Hade typ dubbeldejter och varvade lunchsällskap och middagsmingel i olika konstellationer men tiden rar man inte på och dygnet har bara 24 timmar och det är ju trots allt semester. 

Den här veckan har vi unnat oss ljuvliga sovmornar och lojt hemmafix. En liten sväng till Nantes, men mest har vi passat på att inte göra mycket alls. I morgon börjar vardagen igen och vi konstaterar att vi har haft en förbaskat bra semester. 

Det var kul att se Sverige igen och när vi i söndags satte oss i bilen för returresan söderut, den som kanske kommer att gå till historien som hamburger-resan, kunde vi konstatera att det har gått ett ar sedan vi flyttade och mycket har hänt i mangas liv. Någon har bytt jobb, några har gått skilda vägar och någon har flyttat. Det går inte längre att parkera på den lägsta taxan på Tegnergatan och Spiti finns inte kvar i Mood Gallerian. Room och Housedoctor har flyttat från PUB och vi träffar flera som har blivit träningsfrälsta och dyker upp sportigare och fräschare än någonsin. Ända sitter vi lugna i bilen och känner att det är sig likt i Sverige. Det mesta tuffar på som vanligt. Inget supergödsel har som ett mirakel spridit sig över tomten i Enskede. Mördarsniglarna och rådjuren äger fortfarande, Fröken söts rea betyder 50% eller mer, det är dyrt på Coop Nära, middagstid är 18.00 och Hemmakvälls smagodis är bäst. När vi kommer till de södra delarna av Sverige lyssnar vi till Svensktoppen och i Malmö vid gränsen mot Danmark sa spelar radion Mando Diaos "Strövtåg i hembygden", 1:a på svensktoppen för 63:e veckan tätt följd av Magnus Uggla. "Där borta vid pilen" finns med på listan för 89:e veckan. Det finns saker i Sverige som man inte ruckar på i första taget och det känns tryggt.

Vart andra ar i Frankrike har börjat och vi är redo. Sverige finns kvar såsom vi minns det. I brevladan hittar vi röstsedlarna för oss som är bosatta utomlands. Det är hög tid att bestämma sig. Ska man stanna kvar i samma fil eller ska man våga sig på ett byte? Personligen har jag i alla fall bestämt mig för att jag under mitt andra ar i Frankrike ska vara mer öppen för förändring och inte tro att det som varit alltid är bättre. Nya förutsättningar leder till nya vägar och chanser. Frankrike del II börjar nu. Det skalar vi på i vin från Bordeaux. 


Mellanmjölkens hemland. Bregott, Polarbröd och bredbar pastej. Vad mer kan man önska?