JULSTÖK

Här är julbestyren i full gång. På söndag har vi bjudit in till glöggmingel och jag förbereder för fullt.

Jag lyssnar på julmusik och blandar kakdegar. Provsmakar och diskar visparna till elvispen. Om vart annat, blanda, diska, vispa. Komma ihåg plåten i ugnen, inte glömma, inte glömma, hitta ledig plats att ställa den varma plåten på och sedan komma ihåg vilken som var näst på tur. 

Jag noterar att det stundtals inte går lika smidigt längre. Jag är fortfarande en bläckfisk, men simultanförmagan har mattats något. Det har den faktiskt. 

Kan det vara åldern?

Det finns julkakor också finns det j.u.l.k.a.k.o.r. Jag har några minnen från när jag var liten som är mig extra kära. Det kan hända att alla handlar om mat eller något som jag äter. Alltså, vi hade förmannen att uppleva massor, men det är konstigt, allt som oftast slutar det med att det käraste och finaste man har 

det är kanske en stunds lycka som man fick till sig en helt vanlig torsdag i december. 

För mig är det Anisbröd.

Den dagen på aret när mamma gjorde Anisbröd. En högtidsstund. Mamma hade alltid förkläde på sig och det hängde i städskapet. Städskapet var placerat i köket längst ut i raden av köksskåp. Jo, mamma och pappa om ni läser det här. Det var i det "gamla köket" på Lövstigen. Det med blanklackade luckor och med lador som var sa där tröga när man skulle dra ut dem att man lätt kunde bygga sig en liten stege för att komma upp sig till de högre regionerna. Tillexempel till överskåpen mellan städskapet och spisen. Där hade mamma alltid en papperspase med vit choklad. 

Alltid. 

Det jag skulle komma fram till är den där doften av mammas julförkläde, den är liksom en del av minnet. Vad var det för doft kan man undra. Ja, det var lite grann doften av maskindiskmedel, Q10 inköpt pa Noliamässan, häxans silverputs, svart isoleringstejp, mammas lilla tavel-hammare, piskkäppen i rotting och dammsugare. Mest dammsugare. Det var ju i det skapet den gamla Voltan bodde. Ibland brukade Lillasyster också bo i städskapet. Det var mest under prästperioden, när hon dagligen höll andakter, vi far förmoda att det skedde mellan dammsugaren och den gamla träsopen. Hon lämnade senare teologin och skåpet sa jag antar att den doften inte räknas.

Idag har jag i alla fall gjort Anisbröd och de blev supergoda. Inget att säga om det, men den där extra dimensionen från det blåa tomteförkladet, sorlet från Västerbottensnytt och klapprandet från mammas inneskor, den finns inte med. 

Och det är synd.

Anisbröd

50 gr jäst

5 dl mjölk

100 gr smält smör

1,5 dl socker

2 tsk stött anis

2 krm salt

ca 1,5 L mjöl

Ett paket cocosfett eller friteringsolja

Gör en bulldeg och låt jäsa 30 min.

Dela degen i fyra bitar och kavla ut varje del till en platta som är 0,5 -1 cm tjock. Skär i remsor som är ca: 3 cm breda och dela sedan remsorna i 3 - 4 bitar beroende på hur stora Anisbröd man önskar. Skär sedan två små snitt i varje del sa att det blir som en liten kam.

Lägg på bakplåtspapper och låt jäsa ca 20 min.

Värm upp cococfettet/friteringsoljan till 180 gr i en panna och fritera bröden på båda sidor till de har fin färg.

Låt de ligga på bakplåtspapperet tills de kallnar.

Doppa dem i strösocker vid servering.

Skickar med lite bilder från arets husbygge också. Med inspiration från Loires alla vackra slott, 

-Voilà pepparkakshus anno 2014.

Knepig att vara enarmad och förste kavlare.

Men det gar.

Och det färdiga resultatet!

Det tar jättelang tid att göra pepparkakshus. Och stökigt blir det... men det är väl glömt till nästa ar. Då går vi all in igen. 

-Hej å Hå!