JULLOVSLUNK

Dagarna flyter ihop nu. Det är fredag och det finns visst de som jobbar idag. Igår också för den delen. I fabriken tillverkades lastbilar för fullt  hela dagen igår så det är absolut inte alla som har jullov.

Men här i vårt hus är det jullovslunk. Vissa dagar så mycket lov att det knappt hinns komma ur pyjamasen förrän det är dags att ta på den igen känns det som. Särskilt en dag som idag. Det är helt gråmulet och regndropparna liksom hänger i luften hela tiden och titt som tätt visar de sig också. Små skurar kommer med jämna mellanrum. Exakt så där lagom mycket tid mellan varje att det minsann inte är någon idé att klä på sig och gå ut. Jag har försökt att få ut de, barnen alltså. Små loja försök som innebär att jag själv stannar inne och de går ut. Jag skulle vilja unna mig själv en stunds lugn och ro. Ta en liten kaffe utan att övervåningen rasar, säga hej då till Sean Banan och bara njuta av tystnaden.

Jag har gjort ett litet bonussystem av sällskapsspel som lyder:

5 varv runt kvarteret = 1 omgång 3 i rad.

10 varv runt kvartert = 1 omgång Triominos

20 varv runt kvarteret = 1 omgång Monopol (Hoppas, hoppas att ingen tar denna... Eller så kanske jag kan lägga till 1 omgång monopol med Pappa?)

Imorgon är det visst helg igen, men då ska jag ta tag i dagen lite tidigare. Inte hamna i jullovslunken tänker jag. Inte låta det gå så långt att jag måste bli medlare i ett inbördeskrig och skrika så att rösten blir hes. Nej, för imorgon då går vi ut på långpromenad och blir rosiga om kinderna och sedan kommer vi hem och eldar i öppna spisen, dricker varm choklad med vispgrädde och badar badkar. Sedan gör vi klyftpotatisar med timjan som vi doppar i aioli och voilá, plötsligt så infinner den sig. Den ultimata lunken.

Men, det är klart att det är roligt att vara inne och leka med alla nya saker. Det får man ju förstå.

-Tack snälla tomten för alla fina julklappar!

JULAFTON 2013

Så var julafton 2013 till ända. Vår första jul i Frankrike firade på traditionellt svenskt vis, men med lite franska inslag. I morse tänkte jag att det kanske inte kommer någon julstämning hit till Frankrike, men det gjorde det och fastän det bara var vi fyra så blev det så juligt som det kan bli och jag tänker att julafton det är baske mig det bästa jag vet.

För Erik var det en lång dags väntan på julklapparna...

Elsa hade gjort sig fin i ny klänning.

När kvällen kom sa vi God Jul till varandra jag och mannen.

Fransmännen här säger att det bästa att dricka till ostronen är muscadetvin, men personligen så kan jag inte låta bli att förtjusas av champagnens bubblor.

Sillen på julbordet kunde vi tacka IKEA för. Resten var hemgjort, förutom prinskorven. Som inte var riktig prinskorv, men hade i alla fall samma form.

Barnen tyckte i alla fall att det smakade bra. Men det var efter att jag hämtat ketchupen...

Och sedan kom tomten. -Till slut.

Och en lång dag är till ända. Det går så himlarns snabbt ändå och trots mycket väntan så är julafton över på ett kick. I slutet på kvällen när allt nästan är över så ser huset ut som ett slagfält, men man är liksom för trött för att göra något åt det. Julmaten vilar tungt i magen och det känns i princip omöjligt att ta tag i saken precis nu. Juldagen har vi inget planerat så vad passar väl bättre än att ta hand om detta imorgon.

TOMTEN VAR HÄR

Jiiipii! Han hittade hit! Père Noël heter han och det sägs att han bor i Bordeaux. Och det var tur att vi hade ställt ut risgrynsgröt igår kväll för han hade minsann ätit upp varenda smula. Det tror jag det, för vi har sett honom på ett slott i Brissac och då kom han farandes på en cykel och det vet ju alla att av cykelturer blir man hungrig. Ja, för kälken kommer inte fram här hur mycket man än skulle vilja så finns det just nu inte ens en gnutta frost på gräsmattan. Det är 13 grader varmt och regnet öser ned.

 

Men en mysig julaftonsmorgon blev det i alla fall! och nu väntar vi
på att Kalle och vännerna ska titta in. Japp, det står att man ska kunna se det på SVT play direkt kl. 15.00. Härligt!
Jag älskar traditioner! Och nu har årets roligaste dag börjat.

Vi ses lite senare!

FULLT UPP

Vad håller ni på med kanske man kan undra. En ofrivillig bloggpaus på flera dagar. Ja, ibland räcker tiden bara inte till.
Men nu när maken är bortrest och barnen sover njuter jag av att ha en liten stund för mig själv och då tänkte jag att det faktiskt är på tiden att jag skickar ut ett litet livstecken. Men jag tittar bara in en liiiiten stund, för jag måste också hinna med att plocka undan pepparkaksbaket som precis har avslutats och sedan ska jag också hinna med att tända lite ljus och ta en liten kvällsglögg. Så det så, det är jag verkligen värd!

så här såg det ut hos oss i går. Den uppmärksamme kanske noterar att jag har möblerat om i vardagsrummen. Jag har svängt om och bytt plats på soffgruppen och matgruppen. Så nu kan man äta middag med utsikt mot trädgården och kanske, kanske kan man få en liten glimt av floden mellan träden. Jo, de har börjat tappa sina löv nu och då blir det lite öppnare ner mot vattnet.

Erik har så länge önskat att vi ska göra en stoooor kyckling i ugnen
ugnen. Och det gjorde vi igår.
-Den ska vara så där stor och brun som i tecknade filmer!
Jag fick tag på en majskyckling som vägde 2 kg och den gjorde vi enligt Julia Childs alla regler; smör, ösning och kärlek fick den under sina två timmar i ugnen.
Till det serverades hasselbackspotatis och en örtsås. Hela maträtten tror jag påminde om den kyckling som fanns på menyn när Edsbacka krog öppnade 1983. Jag har läst det i alla fall.

Jag lägger ut receptet på såsen som är supersmarrig. Ursprungsreceptet kommer från Allt om mat och serverades då till oxfilé. Jag har modifierat lite i receptet och anpassat så att det ska passa till kyckling


Örtsås:
2 finhackade schalottenlökar
1 liten finhackad vitlöksklyfta
1 msk smör
1 msk tomatpuré
2 tsk provensalska örter som innehåller timjan
2 tsk torkad dragon
1 dl torrt vitt vin
1-2 msk kycklingfond (smaka av)
1/2 dl vatten
3 dl vispgrädde
1 dl cremefraiche
1 tsk balsamvinäger

Fräs löken i smöret så att den blir mjuk, men utan att den får färg.
Tillsätt tomatpuré och örter
Blanda i vin, vatten, kycklingfond, grädde och balsamvinäger. Låt allt koka i 30 minuter.
När såsen är klar tillsätt cremefraichen och koka upp. (Jag brukar aldrig tillsätt cremefraiche från början om såsen ska koka länge, för jag tror alltid att den ska skära sig. Trots att jag alltid använder den feta sorten). Peppra lite. Det brukar vara helt perfekt salt.

EN LÅNPANNA KOMMER LASTAD

En ny vecka har kickat igång. Första måndagen i december bjuder på en långpanna fylld med vitaminer. Precis vad man behöver så här års.
Redan i morse la jag kycklingen i en marinad och jag riktigt längtade tills jag skulle få ställa fram middagen på bordet. Jag tänkte att nu kommer familjen att bli så glada när jag serverar en nyttig måndagmiddag, som en liten nystart efter helgens utsvävningar.
Jag tänkte mig glada tillrop som; Jippiii!!! Världens bästa mamma,  -Är det verkligen rotfrukter och kyckling du bjuder på?

Äsch, så blev så klart inte. Men när barnen knorrar som värst över nyttigheterna i långpannan, då säger jag blunda och räkna till hundra. Och det är nästan exakt så snabbt som det går att lasta fram min nödläsning. Couscous. Bara att koka upp vatten och lägga i grynen. Låt svälla en stund och sedan -varsågoda barn! Det passar till allting. 

Maken tyckte i alla fall att det var gott med orginaltillbehören. Och jag med!


Kyckling med rotfrukter och granatäpple 4 personer

Om man har tid:
Lägg en delad kyckling eller 1kg kycklingdelar i plastpåse. Häll i 1/2 dl olivolja, 1/2 dl balsamvinäger, 1/2 dl soja 2 tsk provensalsk kryddblandning alt. torkad timjan.
Skaka påsen och låt ligga i kylskåpet.

Drygt 2 timmar innan maten ska stå på bordet tar man ut kycklingen och lägger i en liten långpanna och stoppar in i ugnen på 125 gr ca: 1,5 timmar.

Om man inte vill steka kycklingen så länge så Steker man kycklingen i stekpanna först och sedan följer man receptet nedan.

Till kycklingen serverar man rotfrukter och till det behövs:

700 gr morötter (jag hade både vanliga och lila morötter)
300 gr palsternacka ( i orginalreceptet är det 500 gr av vardera, men jag gillar morötter lite mer...)
8 torkade aprikoser
1 dl torkade tranbär
1 dl hackade nötter (jag blandade mandel och hasselnöt)
1 granatäpple

till serveringen hade vi turkisk yougurt och fetaost

Gör så här:
Skala och dela morötter och palsternacka dela i bitar. Blanda med olivolja och salta och peppra.

När kycklingen har varit i ugnen ca: 1,5 timmar tar man ut den.

Höj ugnsvärmen till 200 grader och stoppa in rotfrukterna i ugnen. Efter ca: 15 minuter lägger man kycklingen på grönsakerna och låter det hela gå i ca: 15 minuter till.
I slutet av tiden kanske 5 minuter innan allt är klart strör man på nötterna så att de blir lite lätt rostade.
Efter ca: 30 minuter är allt klart. Ta då ut långpannan ur ugnen och strö på de torkade frukterna samt granatäppelkärnorna.

Servera med turkisk yougurt och fetaost.

Receptet kommer ursprungligen från tidningen Elle, men jag har ändrat om lite...

ADVENT

Nu börjar det ropade E när han kom nedspringandes för trappen i morse. Advent. Så nära jul att man kan börja med nedräkning. Och det gör E. Han räknar och räknar. Hur många dagar det är kvar. Hur många lördagar det är kvar. Hur många gånger han kommer att hinna gå på badhuset med skolan, allt kan reduceras i takt med att julen närmar sig. Jag älskar julen, men E:s jul har liksom ytterligare en dimmension. Hans jul glimmar ännu lite extra och det är fint.
Och lite stressigt är det också säger han. Det ska hinnas med att pyntas och pysslas. Vi skriver listor på allt som vi vill göra, men jag säger att vi kanske inte hinner med allt och då säger E att huvudsaken är att vi hinner med pepparkakshus.
- Pepparkakshus är viktigast och "knekten".

Idag har vi gjort pepparkakshus. Vi har nu flera år i rad, kanske så många så att det skulle kunna kallas tradition gjort pepparkakshus första advent.
Det var svårt att få ihop årets bygge, Eiffeltornet och vi sa att det kanske liknar mer en rymdraket, men det är ju också någonting bra. Och som Elsa sa, är det ju på ett sätt lite dumt att man bestämmer i förväg vad det ska bli. Man ser ju bäst i efterhand vad det liknar.

I år fick vi också extrahjälp av en liten kompis :)

















 


Jag tyckte först att det var en sådan bra idé med pärlströssel som kunde strös ur burken. Små, små runda strössel att dekorera med. Så festligt att det knappt gick att sluta. Varenda liten pepparkaksdel ville bli strösslad och färgglad. Och det är klart att så här i efterhand kanske jag hade valt något annat, men just då kändes det bara så härligt glatt. Men sedan gick det inte att få stopp på de små rackarna. De spred sig med vindens hastighet. Under små fötter fick de hjälp att ta sig runt i huset. Städa, städa fram till jul. Men asch lite färgglatt knaster på golvet har väl ingen dött av.