ADVENT

Nu börjar det ropade E när han kom nedspringandes för trappen i morse. Advent. Så nära jul att man kan börja med nedräkning. Och det gör E. Han räknar och räknar. Hur många dagar det är kvar. Hur många lördagar det är kvar. Hur många gånger han kommer att hinna gå på badhuset med skolan, allt kan reduceras i takt med att julen närmar sig. Jag älskar julen, men E:s jul har liksom ytterligare en dimmension. Hans jul glimmar ännu lite extra och det är fint.
Och lite stressigt är det också säger han. Det ska hinnas med att pyntas och pysslas. Vi skriver listor på allt som vi vill göra, men jag säger att vi kanske inte hinner med allt och då säger E att huvudsaken är att vi hinner med pepparkakshus.
- Pepparkakshus är viktigast och "knekten".

Idag har vi gjort pepparkakshus. Vi har nu flera år i rad, kanske så många så att det skulle kunna kallas tradition gjort pepparkakshus första advent.
Det var svårt att få ihop årets bygge, Eiffeltornet och vi sa att det kanske liknar mer en rymdraket, men det är ju också någonting bra. Och som Elsa sa, är det ju på ett sätt lite dumt att man bestämmer i förväg vad det ska bli. Man ser ju bäst i efterhand vad det liknar.

I år fick vi också extrahjälp av en liten kompis :)

















 


Jag tyckte först att det var en sådan bra idé med pärlströssel som kunde strös ur burken. Små, små runda strössel att dekorera med. Så festligt att det knappt gick att sluta. Varenda liten pepparkaksdel ville bli strösslad och färgglad. Och det är klart att så här i efterhand kanske jag hade valt något annat, men just då kändes det bara så härligt glatt. Men sedan gick det inte att få stopp på de små rackarna. De spred sig med vindens hastighet. Under små fötter fick de hjälp att ta sig runt i huset. Städa, städa fram till jul. Men asch lite färgglatt knaster på golvet har väl ingen dött av.