SPORTLOV

Kära återseenden och sportlov. Först härliga besök från Sverige i två omgångar och sedan sportlovsveckor. Det är vad vi har haft för oss den sista tiden. Vi avslutade sportlovet med en veckas skidåkning i Val d'Isère. 

Var första riktiga skidsemester tillsammans och för första gången fick vi se Alperna i verkligheten. Med "vi" menas jag och barnen. Mannen kunde ju lika gärna ha varit pistvakt och rör sig obehindrat och hemtamt bland toppar och glaciärer. 

En skiddestination som Val d'Isère saknar inte mycket. Här finns något för alla skulle jag vilja pasta och kanske är det därför man upplever att atmosfären är sa där gemytlig och vänlig. Det är visserligen lite "turistigt" och dyrt, men när fokus ligger på skidåkning sa star man ut med att maten inte är den bästa trots att man trodde att man hade beställt in sitt livs maltid med tanke på priset. Plötsligt på en liten Italiensk restaurang, Chez Paolo, blir jag överraskad. Här äter jag den godaste Parmigiana di melanzane någonsin. En auberginegragäng med tomatsas där auberginerna först frasar när man biter i de och sedan bara smälter de i munnen tillsammans med tomat och ost. Jag frågar förstas Paolo om hemligheten och han viskar den försiktigt i mitt öra och jag lovar honom att nästa gång jag ska göra Parmigiana de melanzane ska jag göra precis sa. Och osten. Beaufort heter den och tillverkas i Alperna. Den tillhör samma familj som den mer kända Comtén och den Schweiziska osten Gruyère också för den delen. Den tillverkas av opastöriserad komjölk och lagras i bergen. Sa krämig och smakrik att det vattnas i munnen när jag tänker på den. En omedelbar favorit för oss alla.

En helt fantastisk vecka med solsken och plusgrader alla dagar. Det är en sa storslagen natur att det är svart att hitta orden och det är med stor respekt man ger sig av utför. Och backarna i all ära, men när det kommer till liftar, ja, då vill barnen testa allt. Vi åker kabinbanor och äggliftar som går högt över bergstoppar. I Stolsliftar som går både uppåt och nedåt haller vi i vara stavar för allt vad vi är värda, för nedanför oss finns sådana djupa dalar och skrev att inte ens den mest inbitna bergsget skulle vilja ge sig hän.

Jag måste dock erkänna att jag trodde att en alpvecka skulle innebära lite mer sippa champagne i någon tjusig isbar och lite mindre kånka på skidor och stavar och ta sig hit och dit med otympliga pjäxor, men det till trots kommer  jag nog att minnas det här sportlovet som ett av det bästa. 

Den första gången vi var i alperna och det var mängder av backar och liftar, baugetter och coca-cola, skavsarsplaster och solskydd. Vi upptäcker att Beaufortost gifter sig med rött vin och alpluft. Jag far veta knepet till den ultimata auberginen och vi njuter av den vackra omgivningen och av skidåkning i langa, langa och härliga backar, men i Olympia backen på väg nedifrån toppen där fulplogar jag. 

Tva glada skidåkare pa nästan 3000 meters höjd. Sista aket nedför Solaise pisten och när man tittar ned ser man hela Val d'Isère. En svindlande känsla och visst kittlar det lite i magen precis när man ger sig iväg.


Och här hemma i Angers har våren kommit och det gör det absolut lite lättare att komma igång med skola och jobb imorgon!