28 oktober 2013

PARIS

Vi har spenderat helgen i Paris. På lördag morgon satte vi oss i bilen för att åka till huvudstaden. Med fina motorvägar och raka spåret går det i ett huj att komma dit. Klockan tio var vi framme.
Men vi gick upp ganska tidigt så vi passagerare var lite sega när vi kom fram och steg ut ur bilen. Här behövdes kaffe och godsaker på en gång. Vi bodde vid Bastillen i närheten av Marrais och där finns det jättemånga mysiga caféer och restauranger det svåra är att välja. Man vill ju gärna tro att gräset är grönare på andra sidan men det går liksom inte.
Vi stannade till på Café l'industrie. Här är det som att tiden har stått still sedan 20-talet minst. De som jobbar här är lite parisiskt snorkiga och vill att man ska beställa så där snabbt och det gör vi. Det som är lättast att säga jätte, jättesnabbt på franska utan att det blir fel är kaffe och croissant.







-Un café crème et un croissant s'il vous plaît.
 
 
När vi har fått lite energi och  kommer ut känns allt mycket bättre. Paris tar emot oss med öppna armar och vi är redo. Vi går runt i Marrais. Smala krokiga gator som leder hit och dit.
























































Ibland regnar det, men det gör inget. Vi har ju paraply. Ibland trampar vi på hundbajsar, men det gör inget det finns ju vattenpölar efter regnandet.
























































Sedan dyker det upp en koparad. Det är de parisika bönderna som är missnöjda.
Det ser konstigt ut tycker barnen.

















Så härligt det är. Ibland måste vi stanna och fika. Och på café Charlot intill Marché des enfants är det fullsatt hela dagarna, men vi har tur och får ett bord lagom till eftermiddagskaffet. Vi stannar länge. För när vi har fikat kommer regnet igen och medan vi väntar på att det ska sluta tar vi ett glas vin. Ingen stress. Vi har kommit hit för att strosa runt. Inget annat.































På söndagen har vi bestämt att vi ska åka upp i Eiffeltornet. Vi tar oss dit med tunnelbanan. Det går smidigt och jag tycker att det är så fint kakel i alla tunnlar. Sådant som man lätt skulle kunna ha hemma i köket tänker jag. Men nu har vi ju redan satt upp ett annat, så det få bli en annan gång som vi väljer samma kakel som på Place de la République.





















På väg till Eiffeltornet är det lite mer liv och rörelse och vi får se bilar köra i rondeller till synes helt utan filer och vi undrar hur bilarna kommer ut från parkeringen när det inte finns något mellanrum varken mellan bilen framför eller bakom.



















Det är kö till Eiffeltornet och det är kö upp i Eiffeltornet och när vi ska ner igen är det kö och i souvenirshoppen är det kö.





















Så när vi har besökt den stora turistattraktionen är vi väl värda en brunch. Den tar vi på ett mysigt bistro i lugna kvarter norr om Marrais. Här blir vi serverade den allra godaste brunch man kan tänka sig och vi tänker att vi har hunnit med massor på en endaste liten helg i huvudstaden. Men vi säger att vi snart ska komma tillbaka för det vill vi. Inte till Eiffeltornet men till det andra som inte är så stort. Vi tycker nog mer om det som är litet i den stora staden.







23 oktober 2013

HÖSTLOV

I måndags började det efterlängtade höstlovet. Efter en intensiv skolstart får vi pusta ut med lite ledighet. Själv har jag dock en del jobb att göra så mina skolbarn har roat sig själva så här i början av veckan. Man kan tycka att det borde vara lättare att styra arbetet när man är egen och själv bestämmer över sin arbetsdag... hmm det kanske blir bättre nästa gång.
Jag fick i alla fall en trevlig kollega på kontoret idag :)
































Värmen som kom tillbaka för en tid sedan är fortfarande här och under dagarna är det närmare
20 grader ute, men trädet utanför köksfönstret vittnar om att hösten är här.
























Tidigare i veckan kom vår franskafröken hit med andan i halsen. Redan i dörren ropade hon:
-de är mogna nu! Utan att stanna fortsatte hon in i vardagsrummet. Där blev hon ståendes vid fönstret spanandes ut mot trädgården. Jag stod som ett frågetecken kvar i hallen.
-Kom så går vi ut ropade hon entusiastiskt. Jag fick på mig ett par skor och följde efter henne ut i trädgården. Längst ned vid grinden stannade hon. -Titta, valnötterna har trillat ned nu. Det är dags att plocka in dem.
Aha, sa jag. Det är så det funkar. De hänger i trädet inkapslade i gröna bollar och sedan trillar de ned och ramlar ur sitt skyddande hölje.
- Färska valnötter är en riktig delikatess och kan inte mäta sig med de torkade som man köper i påse. Det visade sig dock att detta lilla extra är allmänt känt, för när vi skulle börja plocka valnötter hade ekorrarna redan varit där. Här fanns inte en endaste nöt kvar.
Som tur var har franskafröken inga ekorrar på sin tomt och hennes träd hade i år givit extra mycket valnötter. Idag när hon kom hade hon med sig en hel påse med valnötter.
De är helt vita när man öppnar dem.






























Det är alltså lov men ändå vardag här i France, men till helgen åker vi till Paris för trevligheter. Vi har bokat in oss på ett litet designhotell och det ska bli så roligt att få strosa runt i huvudstaden.

16 oktober 2013

FRIHET

Det här inlägget handlar om att göra det lite lättare för sig.
Frihet kan vara så enkelt som en liten bil eller att göra en middag som sköter sig själv i ugnen.
Jag känner mig generös idag och bjuder på båda delarna.
Nu är den här lilla pärlan. För någon vecka sedan la jag en handpenning på en liten bil och idag fick jag äntligen hämta den. Det tog sin lilla tid med administrationen kring detta. Försäkring och betalningslänk via banken, kontrollering av körkort och bostadsadresser och verifikat hit och dit.
Men nu så. Nu är jag mobil igen :)
Det var också en väldigt passande dag att få inviga sin bil på. Det regnade nämligen periodvis riktigt ordentligt och vi som alltid brukar cykla till basketträningen kunde ju bara hoppa in i bilen istället. Barnen tjöt av lycka!
Hösten börjar göra sig påmind och vi har fått uppleva ganska många regniga mornar den senaste tiden. E & E som har varit så tappra och accepterat att det är vi som är de ovanliga här har börjat knorra lite grann och tycker att det är lite väl udda att cykla i spöregn. Cykeln kommer nog även fortsättningsvis vara vårt huvudsakliga transportmedel när vi rör oss här i byn, men de återstående dagarna den här veckan har jag lovat mina gullungar att de ska få skjuts till skolan.




Voilá ma novelle voiture française.











 






















 
 
En flaska champagne fick jag också av bilaffären!
Och så var det det här om mat som lagar sig själv. Tanken var att jag skulle suktas med ett fint foto på dagens tretimmars anka. Den som jag stoppade i ugnen innan vi åkte till basketen och som smakade fantastiskt när vi kom hem. Men alla var vrålhungriga och det sa bara slurp så var allt slut.
Receptet är i alla fall superenkelt.
 
Jag hade ett paket anklår, drygt 1 kg. Jag la köttet i en ugnsform med lock. Saltade och pepprade och innan jag la på locket stoppade jag ner en klyftad apelsin. Ugnen hade jag på 150 grader.
 
Efter 3½ timme var ankan klar. Jag tog upp den och silade skyn som fanns i grytan. Av stekskyn gjorde jag såsen:
 
Steksky (Jag fick ungefär 3 dl sky)
1 apelsin
1 dl grädde
½ dl portvin
ev. 1 buljongtärning. (Jag behövde inte tillsätta någon extra buljong).
lite soja
lite maizenamjöl att reda såsen med
 
Blanda stekskyn med saften av en apelsin och portvin. Låt koka ned till ca: 3 dl.
Red av med lite maizenamjöl.
Tillsätt grädden och sojan.
Om man önskar mer sås kan man ta lite mer grädde och -eller vatten
 
Till ankan hade vi Potatiskaka -Pommes Anna och rostad sötpotatis.
Potatiskakan hade jag förberett redan på morgonen genom att göra den nästan helt klar. När ankan var färdig höjde jag temperaturen på ugnen till 225 grader och stoppade in potatiskakan. Efter ca: 20 minuter var den genomvarm och hade fått en fin gyllenbrun färg.
 
Det var dagens middagstips. 
 
 


15 oktober 2013

LE MANS

 
I lördags åkte vi till Le Mans, en racingbana för bilar.
Le Mans 24-timmars är visst en känd tävling som har körts årligen sedan 1923. Med undantag för åren under världskrigen.
Banan ligger ca: 1 timme med bil från oss och i lördags så var här ett lopp för lastbilar. "Alla" lastbilsmärken fanns representerade och det blev ett slags "Truck Meet event" där sälj och marknadsavdelningarna för respektive fordonsmärke hade en möjlighet att få träffa sina kunder och kunderna i sin tur kunde gå runt och titta på alla nyheter och samtala med nuvarande eller blivande leverantörer.
Tyvärr var det här också dagen när hösten kom till Angers. För huga vad det blåste och var kallt. Som tur var väntade en lunch i Scanias tält och som en rolig avslutning på Le Mans så tittade vi på det prestigefyllda loppet.
 
 
På väg in på området. Höstjackor och långbyxor är på som synes.


 
 
 
Inne på området stod de uppradade bredvid varandra. Konkurrenterna i lastbilsvärlden. 
 
  
 
 
 
 
 
Folkligt och festligt framför Scanias VIP tält.
  
 
 
 
En stolt representant från en av de största aktörerna!
 
 
 
 
Något ni kanske alltid har undrat över är hur det ser ut i en lastbilshytt? -Man kan sova där :)
 
 
 
 
En V8 sa maken. 
 
 
 
 
Och sen blev det lunch i Scanias tält. Härligt att få komma in värmen!
 
 
 
 
Sist men inte minst så fick vi så se och HÖRA lastbilarna in action.
 





 

 

11 oktober 2013

VAD BLIR DET FÖR MAT?

-Det blir tacomys! Japp, jag ska överraska familjen med en riktig tacofest. Jag har haft en chili i ugnen hela eftermiddagen. Det luktar så gott i hela huset och jag börjar bli riktigt hungrig.
Idag har jag varit ledig hela dagen. Det var meningen att jag skulle göra en massa saker. Jag hade gjort en lista så att jag inte skulle glömma någonting. Tidspessimist som jag är hade jag så klart tagit till lite extra tid för varje moment.
Jag skulle grundligt städa huset, handla, plantera höstblommor på altanen, tvätta och göra överraskningsmiddag till familjen.

Hmm, idag serverar jag fredagsdrinken med lite skit i hörnen...

Till kvällens tacobuffé har jag som sagt gjort en chili. Nötkött, tror att det var ytterlår. Helst hade jag velat ha högrev, men det har jag inte sett till i affären. Man kan undra var alla högrevar i Frankrike tar vägen?
Köttet har jag haft i ugnen på 150 grader hela eftermiddagen tillsammans med paprika, chili, spiskummin vitlök, öl, vitt vin tomatpuré och vatten. Nu är det så mört att det faller sönder bara jag tittar på det.
Inspirationen till receptet hittade jag i den här boken:









































Jag serverar grytan med lite ris, sallad, gucamole och tortillabröd. Barnen vill förstås ha majs och ost också.
Jag har ett riktigt bra recept på tortillabröd:

8 dl vetemjöl
1,5 tsk bakpulver
0,5 tsk salt
0,5 dl olja
3 dl vatten

Blanda allt och låt vila i ca: 30 minuter.
Kavla ut tortillas. Jag brukar göra mina ganska små. Jag tycker det är trevligare att ta flera små än att äta en stor och sedan bli mätt.

Till efterrätt blir det glass. -Å nej, den är inte nyttig... Huka er kalorijägare:
Receptet finns i stort sätt på varenda matblogg, men för oss är det premiär idag:


















En burk kondenserad mjölk, den sötade
5 dl grädde

Blanda ihop och vispa fluffigt.
Ställ i frysen.
Klart!
Tilläggas ska att det blir en ganska söt glass, så när jag tippat i 3/4 av burken kände jag mig nöjd. Av smeten att döma kommer detta bli en succé!

















Idag när jag hade handlat klart och trodde att det var helt fullpackat på cykeln ropade försäljaren från det sista ståndet på marknaden efter mig:
-Madame, ska du inte ha några blommor i helgen?
-Jo, absolut. Det måste jag så klart ha.  Han hade de finaste buketterna med min favoritblomma Dahlia. Ynka 2 euro ville han ha :)















8 oktober 2013

LAGOM ÄR BÄST

Titta sa E triumferande till vår franskafröken. Och jag som inte har genomgått någon större revolt i livet kände att det här kanske skulle kunna kompensera denna fas?
Jaha, sa Franskafröken frågande. Jamen du ser väl sa E, det är flingor av choklad och de tänker jag äta till frukost.
Jag förklarade att den här typen av livsmedel nästan är förbjudna i Sverige. Det är bara ytterst oupplysta människor som överhuvud taget skulle få för sig att köpa något så dumt då det i princip är att betrakta som en olaglig handling. För att begränsa konsumtionen diskuteras det till och med att införa någon sorts onyttighetsskatt på den här typen av artiklar.
Så tyyyypiskt svenskt sa Franskafröken. Tänk att ni svenskar inte kan göra saker med måtta. Om ni öppnar en flaska vin så måste ni dricka upp allt på en gång. Det skulle aldrig vi fransmän göra. Nej, det går faktiskt att sätta på korken igen och spara till en annan dag. Samma sak med flingorna. Era barn hetsäter för att det är förbjudet. 
Lustigt. Jag tänker för mig själv att vi som är medborgare av landet lagom borde väl var och en kunna ransonera och komma fram till en mängd som kan räknas som ofarlig. Men så klarnar det, samma sak som i den franska gramatiken - ingen regel utan undantag eller var det kanske till och med undantagen som bekräftade regeln?

E åt i alla fall sin frukost med god aptit. Mycket gott. Jag vet inte om man kan kalla det för överdriven konsumtion eller ej.
Det som kanske skulle kunna betraktas som överdrivet är däremot pålägget som finns uppdukat på skärbrädan. E har nämligen en fäbless för leverpastej och den ska vara bredbar. Tyvärr så finns det inte här i Frankrike. Däremot finns det något som liknar leverpastej nämligen Fois Gras eller i lite enklare form Mousse au Fois. Han tror att det är vanlig leverpastej jag köper... Häromdagen serverade jag lite Mousse au Fois tillsammans med bröd, små saltgurkor och fikonmarmelad till apéron.
-Men så tokig du är mamma sa han. Serverar du frukost till drinken?


6 oktober 2013

PÅ TOK

Avig. -Ut och in och på sned. Det är så den här helgen har passerat. Det började igår på parkeringen till ett köpcentrum. Det gick knappt att ta sig fram. Bilar och bilkö överallt. Vi kom precis mitt i den hysteriska lördagsrusningen. Vi körde runt, runt i flera varv samtidgt som vi upprepade gånger, sa:
 -men oj, oj oj så mycket folk, vi kanske får komma tillbaka senare. Det började likna ett mantra och vi var faktiskt riktigt nära att göra slag i saken och komma tillbaka senare, men så plötsligt från ingenstans dyker det upp en parkering som är helt ledig. Generellt är här väldigt små parkeringsrutor  och detta ställe måste ha bland de minsta parkeringsrutorna i världen. Tätt, tätt står bilarna parkerade. Vår bil täcker upp nästan hela rutan. Så när man väl har hittat en parkering måste man nästan klä av sig naken för att komma ut ur i bilen. Under vintermånaderna gör man sig icke besvär hit. Nix pix, man kommer inte ur bilen på grund av dunjackan.
Glada i hågen gjorde vi våra ärenden. Allt tog visserligen mycket längre tid än vad vi hade tänkt, men vi fick i tag på alla saker vi behövde så det blev en mycket lyckad shopingdag.
När vi sedan skulle åka därifrån så var det så klart många som uppmärksammade att vi var på väg ut från parkeringen och det blinkades både här och där i markerande syfte att efterträda oss omedelbart.
När jag skulle backa ut så, ja det fanns inte så mycket yta om jag säger så och backkameran tutade och tjöt om vartannat. Jag tog det superlugnt och lät mig inte stressas av de nu långa bilköerna som samlades i båda riktningarna runt vår bil. En milimeter bak och två milimeter fram. En och en halv milimeter bak och -ja, sådär höll vi på tills vi äntligen kom loss. Vi hamnade i bilkön med riktning ut från köpcentrumet, men hann bara köra någon meter innan det tog stopp igen.
Så dyker det plötsligt upp en man vid sidan av bilen. Han viftar och viftar som om han vill hjälpa oss att dirigera. Han har förstås sett att vår bil inte är anpassad till parkeringsrutorna här. Jag tackar glatt genom att vinka tillbaka, men han slutar inte och nu viftar han så mycket att jag måste veva ned rutan. Han snackar i 190 och jag förstår inte vad han säger. Det enda jag förstår är plats och bil. Jaha, tänker jag. Jag kanske har stått på hans parkeringsplats. Det kanske var därför det var ledigt när vi kom? Ja, varför skulle det annars ha varit ledigt? Jag försöker så artigt jag kan be om ursäkt för att jag har stått på hans parkering. Men, nej det är inte det han menar. Nä, det verkar som att han säger att jag har kört på hans bil? Jag vänder mig om och frågar barnen. -Märkte ni att mamma körde på någon annan bil? Näe, de har inte heller märkt något. Så tar han upp sin mobil och börjar ta kort på vår bil. Han säger något och sedan går han tillbaka till sin bil. Jag blockerar fortfarande körfältet och en dam i bilen mitt emot, säger åt mig att köra och det gör jag. Jag tänker att han kanske löste situationen genom att ta kort på registreringsskylten eftersom vi inte förstod varandra.
Jag kör ända hem. När vi kommer hem stiger jag ur bilen går med barnen hjälp igenom eventuella skador på vår bil. Längst ned där bak hittar jag ett litet, litet skrubbsår. Kanske att jag ändå har kört på hans bil. Vi får väl se om han hör av sig igen.
Usch. Det känndes faktiskt lite jobbigt och jag fick en ryslig hemlängtan. Hem till det trygga och enkla.

Den här bilden får symbolisera helgen. Stackars E, skulle stryka sin pärlplatta och när allt var klart och så fint så skulle hon bara göra en sista säkerhetsstrykning. Och -hjälp, jag glömde att ta bakplåtspapper mellan strykjärnet och pärlorna...








































Hon blev så ledsen och inte ens den goda maten kunde muntra upp henne.



 

















Imorgon är det en ny vecka och nya tag som gäller. Och just det, Sushin. Vi fick i alla fall till en riktigt god sushi igår. Det är den vi kommer att minnas från den här helgen. Det andra är glömt imorgon.









5 oktober 2013

BON WEEKEND

Igår åkte P till USA och NY, så vi rår oss själva tills mitten på nästa vecka. Den här veckan har gått i sådan rasande fart att det känns som att vi tappade någon dag på vägen. Full fart har det varit från morgon till kväll. Med all rätt kunde vi därför festa till det lite extra ikväll. Imorgon ska jag ta tag i allt praktiskt som inte har hunnits med under veckan. Sedan ska vi nog försöka ta vara på det fina vädret. Det är fortfarande över 20 grader på dagarna men kanske är det de sista sommardagarna vi  upplever nu? Enligt den franska almanackan började hösten den 22 september, så nu är den nog här till slut i alla fall, l'automne:)
 

































Säsongen för Languster verkar vara på topp nu och sucker för skaldjur som jag är blev detta såklart mitt bidrag till kvällens buffé.
Skaldjuren här är verkligen underbara. Det enda som är lite ovant är att många skaldjur måste kokas hemma. Så är det med Langustrar  de är råa i affären.



-Bon Weekend!!!




























 
 
Det blev en riktig myskväll. Först massor med mumsig mat och ett glas gott iskallt vitt vin och sedan överraskade jag barnen med lite biomys. Jag hade köpt lite nya filmer och popcorn. Vi såg Alice i Underlandet med Johnny Depp och Anne Hathaway och den var riktigt bra tyckte vi allihopa. Precis så där läskigt och spännande som det ska vara innan det till slut ordnar upp sig och man kan pusta ut.
 
 
 

SKÖRDEFEST

En dag ordnade skolan marknad. Vi föräldrar ombads att bidra med eventuell skörd från trädgården eller något hembakat.Barnen i sin tur hade under veckan använt en del av skoltiden till att baka pizzor och diverse sötsaker. I slutet av skoldagen lagom till föräldrarnas tid för hämtning stod allt uppdukat på skolgården.





 






























Elsa och bästa, bästa klasskompisen säljer blommor.


































Vårt bidrag blev en gammal klassiker. Kladdkakemuffins. Det här ett riktigt bra recept tycker jag. Ett litet extra plus blir det också då de bakas på ingredienser som "alltid" finns hemma.




















Kladdkakemuffins ca: 10-12 stora

100 gr smör
2 ägg
2½ dl socker
1½ tsk vaniljsocker
1 krm salt
5 msk kakao
2 dl vetemjöl
½ tsk bakpulver

Sätt ugnen på 200 gr.
Smält smöret och låt svalna.
Vispa ägg och socker poröst.
Blanda ihop mjöl, kakao, salt, vaniljsocker och bakpulver.
Vänd ned mjölblandningen i äggvispet.
Blanda sist i smöret.
Fördela smeten i muffinsformar. Fyll de till ca: 3/4 dl.
Grädda mitt i ugnen 10 min.