CRÊPES

Varje dag gör vi små cykelturer och ser oss omkring i vår by. Nu tror vi att vi har hittat den snabbaste vägen till skolan. Problemet är bara att den snabbaste vägen också är den brantaste och ditvägen innebär uppförsbacke -rejält uppför. Erik är inne på att det är bättre att ta en längre men plattare väg istället.

Barnen börjar så smått att förbereda sig för skolan och vi har inhandlat allt skolmaterial. Här måste man själv köpa de skolsaker som man kommer att behöva under året. Alltifrån pennor, pärmar, plastfickor osv.

Scania har också tillgodosett oss med en franskafröken. Hon heter Francoise och henne kommer vi att träffa i princip varje dag under våra år här i Frankrike. Nu fram tills att skolan börjar undervisar hon barnen här hemma på förmiddagarna. När terminen sedan sätter igång kommer hon hit efter skolans slut för att hjälpa barnen med läxorna. Inte ens fredagkvällarna är fria, men lika bra att göra bort läxorna på en gång så slipper man tänka på det under helgen.

Det sköna med att vara ledig är att man också hinner med att göra det man tycker är roligt. Sånt som man annars alltid tänker att om jag hade tid så skulle jag göra ditten och datten. I mitt fall är det som bekant nästan alltid något som kan räknas till hushållsarbete med undantag för tvättning.

 

 

”Det goda franska köket” av Julia Child är en bok som jag har haft i en herrans massa år men som jag inte har lagat speciellt mycket ur. Recepten är lite krångliga och listan för ingredienser är ganska diger även om det bara är något pyttelitet man ska laga. Det är kanske  därför den hittills mestadels tjänat som kvällslektyr?

Här finns i alla fall grunden till det franska köket. Om man tillexempel råkar ha en anka till övers så kan man med bokens hjälp både stuffa den och tillreda den allra elegantaste lilla patén. Dessutom får man också reda på vilket vin som passar till. Brilliant alltså!

Det här inlägget skulle ju handla om Crêpes eller plättar eller pannkakor. Kärt barn har många namn. Hur som helst så kallas dessa skapelser Crêpes i Frankrike. De crêpes som vi hittills har kommit i kontakt med har varit söta. Med salt fyllning kallas de Galetter, men då är smeten inte av vete utan av bovete, vilket ger en helt annan karaktär.

Om man ska äta crêpes till lunch måste man göra iordning smeten direkt när man vaknar på morgonen, annars blir inte själva konsistensen på crêpen rätt. Den blir mer som en pannkaka.

Det fina i det hela är att det inte gör något ifall man skulle vilja förbereda sina crêpes dagen innan. Att göra smeten på kvällen och grädda dagen efter blir också hur bra som helst.

Så om ni också har en liten stund över (jag vet provocerande) så vill jag dela med mig av ett recept på crêpes som jag tycker blir väldigt goda.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

3 ägg

3 dl vetemjöl

50 gr smör

1 nypa salt

2,5 dl mjölk

2,5 dl vatten

smör till stekning

 

Vispa äggen fluffiga. Tillsägg vetemjölet lite i taget och vispa tills alla klumpar löst sig.

(Det är lite knepigt att vispa in allt mjöl utan att det blir klumpar, om det blir klumpar kan man göra som Julia Child och helt enkelt köra smeten i mixern)

Tillsätt smör och salt. Vispa samman.

Häll till sist ner mjölk och vatten och vispa ihop till en lös pannkakssmet. (Det är nu ni kan ta till tricket med mixern ifall det inte har ordnat till sig med klumparna)

Ställ smeten i kylen att svälla minst 1 timma.

 

Stek crêpen i smör i stekpanna, de ska vara riktigt tunna tycker jag.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Elsa äter helst sina crêpes på franskt vis med citron och socker.