ELSA

Det regnar idag. Jag sitter inne och rensar lite bland gamla kort. Ett sant nöje och jag skrattar högt för mig själv. Alltså den här tjejen. Hon som styr och ställer och ser till att saker och ting blir gjorda på rätt sätt. Hon som skiftar humör och kläder snabbare än blixten. Hon som star naken i hallen precis när man ska gå för att hon precis kom på att det var fel byxa som sattes på eller att tröjan sticks. Hon som pysslar på golvet och kan bygga ihop en rymdraket av vad som helst. Världens bästa tjej. Här är hon. Chefen i familjen.

ILSKNA KÖTTBULLAR OCH FREDAG

Puh, äntligen fredag. Sa känns det faktiskt. Snart har vi klarat av en hektisk vecka där vi alla har fatt bekänna färg. Torsdagen visade sig följa samma mönster som övriga dagar denna vecka. Efter middagen "small det till" och man kan undra om det var maten som gjorde oss sa ilskna? Vi åt köttbullar  à la Thai och det var sa gott att vi skrapade faten. Men efteråt när vi skulle återuppta läxarbetet sa kunde vi inte hålla sams… Kan det ha varit den starka sasen av röd curry och kokosmjölk? Fast vi tycker sa mycket om varandra sa blir det väl helt enkelt för mycket av det goda ibland? 

I morse när jag lämnat barnen på skolan stötte jag ihop med en mamma som har ett barn i samma klass som Erik. Hon såg på pricken vad jag behövde. Kom sa hon. Jag bjuder på kaffe nere på kaféet och sedan går vi till marknaden och handlar. Tänk att de finns pa riktigt, de där människorna som ser och tar sig tid att bry sig om. 
Vi gick till kaféet och pratade om allt möjligt. Hon är läkare mamman och noga med att maten vi äter är ekologisk och närproducerad. Hon berättade att frukten och grönsakerna från Spanien är de som är mest besprutade sa om man inte kan köpa ekologiskt sa är det i alla fall bättre att köpa frukt och grönt från något annat land. När jag frågade om det var mycket bekämpningsmedel i vin som inte är ekologisk såg hon dock lite frågande ut. Tills jag kom på att jag antagligen frågat om det finns mycket fisk i vinet… Fisk på franska heter nämligen poisson och gift heter Poison. Sa lika men, ända inte.
På frågan svarade hon att det nog är bättre att dricka ekologiska viner, men att både hon och hennes man älskar att ta ett glas vin och att de bästa vinerna inte alltid är ekologiska.
Sedan konstaterade vi att Leonardo Di Caprio minsann också börjar se äldre ut och plötsligt efter lite gott kaffe och lite prat sa kändes allt mycket bättre och då gör det inget att det regnar. Inte alls. Värmen kommer ända inte utifrån sa här ars.

Sedan gick vi till marknaden och handlade. Hos fagelförsäljaren stannade vi länge och den franska mamman köpte både anka, kycklingfilé och kalkon. Själv bad jag om en kyckling för fyra personer. Han tog upp en kyckling och jag tyckte den såg lite liten ut. Sa jag bad om en större. Den franska mamman förklarade att jag var från Sverige… jaha, sa fagelförsäljaren och letade fram den största kycklingen de hade… Nästan 2 kg vägde den och det är exakt den storlek som man önskar på sin kyckling om man är svensk. Han slog in den omsorgsfullt i ett paket, men när han räckte det till mig såg jag att huvudet satt kvar. Sa jag fick be honom ta bort det. Vi ska inte äta den förrän på söndag och jag vill helst inte ha en kyckling med huvudet kvar i kylen i flera dagar. Nej, där går gränsen för mig när det gäller naturligt och direkt från bonden. Sedan blir det nog mannens jobb att ta bort fötterna för det glömde jag be fagelförsäljaren om…

Elsas katt följde med i tvättmaskinen idag. Den såg sa ledsen ut. Som att den också hade brakat med någon kär och sedan gått ut i regnet en fredagmorgon.

Här kommer receptet på de ilskna köttbullarna. Kan vara bra att ha ett sådant recept på lut. Man vet aldrig  när det kan komma till pass. 

500 gr Köttfärs
1 ägg
2 tsk potatismjöl eller vanligt mjöl
1/2 tsk salt
svartpeppar

Blanda ihop färsen och rulla till köttbullar. Stek köttbullarna nästan klara i stekpanna.

Sasen 
1 burk kokosmjölk (400 gr)
1/2 - 1 msk röd curry 
1 msk honung
1 msk fisksas. Den är ju lite speciell i smaken fisksasen. Den behövs för den rätt smaken, men far inte ta över. Börja med lite och ta mer om det behövs. Kanske kan ersätta en del med japansk soja om man inte gillar smaken.

Blanda alla ingredienserna till sasen. Lat koka upp och lägg i Köttbullarna. Lat puttra tills de är klara.

Jag serverade ris och "wokade" grönsaker. Jag steker nästan alltid grönsaker i ugnen. Tycker det är lättare än i stekpanna. Jag har inte riktigt rätt wokteknik tror jag. 
I 225 graders ugn stekte jag morotsslantar buketter av broccoli och paprika i strimlor. Först satte jag in morötterna och efter ca: 5 minuter broccolin och paprikan. Jag tycker det är gott om grönsakerna fortfarande är lite krispiga när man tar ut dem.

Som sagt, en perfekt vardagsrätt som går snabbt att göra och som är jättegod. Men pass upp sa att ni inte tar för mycket av den starka sasen. Om ni vill behålla lugnet förstas!

Ikväll ska vi äta moules frites och det känns som ett mer sansat val. Perfekt för en fredag. Och imorgon vaknar vi på gott humör och njuter av att helgen börjar. Mannen kommer hem och vi fyller helgen med ärenden och studiebesök och kärlek. Sa blir det för i helgen är vi snälla igen bade mot varandra och naturen. 

TISDAG

Vi har det bara bra. I söndags vinkade vi av mannen när han tog taget till Avignon. Han ringer ibland och säger att han har det bra, men att det är mycket att göra och han är visst helt slut när dagen är över.
Vi har också mycket att göra. Dagarna bara flyger iväg och det märks i bloggeriet att det inte finns sa mycket tid över till annat. Barnen har fullt med prov i veckan. Vi  försöker hjälpas åt med läxorna. Ibland går det bra, men ibland blir vi irriterade och arga på varandra. Eller ganska ofta blir det lite grinig stämning. Faktiskt förr eller senare kan man säga. Sa är det bara. Det verkar vara något särskilt med de franska verben. Man blir helt enkelt lätt irriterad när de kommer på tal. Det går lite lättare med multiplikationstabellen. Den verkar inte vara lika ilsken av sig.

I Avignon är maten fantastisk. Gourmetmiddagar som verkar pågå i timmar och i Sverige har jag från flera hall hört om hur Jakob kommit flygandes och förgyllt middagar. Sa varför skulle han inte kunna komma hit på tisdagsfest?
Sagt och gjort. Hade nästan glömt bort hur mumsigt det är med Flygande Jakob. Idag serverade jag blomkålsris till. Ibland är det bra att testa andra tillbehör än de "vanliga" sa vi. Vi åt alla med god aptit. Men plötsligt kom Erik på att det fanns lite pasta kvar i kylen. Och då finns det inget i världen som kan konkurrera. Fram med pasta och ketchup. Visst var det trevligt med en liten utsvävning från vardagen, men ibland är det bara bäst med en vanlig tisdag.
Imorgon fortsätter skolarbetet och vardagen. Oxveckor kallas det visst. De kan vara bra de också, men det behövs lite pasta och ketchup för att man ska orka med.

SJÄLVSTUDIER

Det är många som undrar hur det går för mig med franskan och jag svarar att det går bättre och bättre. Men ett helt ärligt svar hade varit, åt fanders… Den här veckan skulle jag ju på allvar ha tagit tag i franskan. Jag har ju alla böcker man kan tänkas behöva och det finns gott om material till att kunna lära sig både dubbla pronomen och verb i alla möjliga tempus. Jag har en bok med det provocerande namnet 8000 verb. Den ser sa liten och anspråkslös ut, men rymmer sa mycket bra saker att det nästan är oförskämt. Det är sa synd bara att den inte far den uppmärksamhet som den är värd. 

Mannen är som vanligt ambitiös och läser franska flera dagar i veckan. Han har en privatlärare på fabriken som hjälper honom och han skriver övningar och läser Ouest France eller Le Monde eller le Figaro. Han är bara sån. Bestämd i sina prioriteringar. Och på söndag åker han till Avignon på en veckas intensivkurs i franska. Jag är sa avundsjuk att jag nästan spricker. Missunnsam var ordet. Det är sa jag känner. Tänk om han pratar flytande franska till nästa helg? Eller att han i alla fall kan böja alla verb korrekt och att han obehindrat snackar i både imperfekt och futurum. Om det behövs sa kan han också slå till med en conditionalis. Jag smäller av sa tjusigt. 
Pa fester och middagar kommer han att glänsa med sin franska och diskutera bade politik och nyheter med de andra. Kanske kommer han att gestikulera med händerna ibland, sa där franskt, för att förstärka vissa asikter?
Själv ställer jag mig med avsikt lite bakom honom. En markering även visuellt som vittnar om att bakom varje framgångsrik man star det en kvinna. Ja, da menar jag fru. Inte som för François Hollande där det ju visade sig att det först stod en kvinna och sedan en fru.

Sedan tänker jag att det finns ju andra saker som också kan vara bra att prioritera, som att tillexempel laga överraskningsmiddag med macaroni and cheese till barnen. Det är inte fy skam det heller. Verkligen inte. Det är en prioritering sa god som någon.

Men pa fragan om hur det gar med franskan maste jag tyvärr säga 
-ça va pas!

Hur som helst köpte jag mig lite skvallertidningar idag i hopp om att snappa upp nagot lite ord här och där. 

Slutligen receptet pa Macaroni and cheese. Kalorier som är väl värda att prioriteras.

Koka 400 gr makaroner. Sla bort vattnet och lägg en klick smör i kastrullen sa att de inte klibbar ihop. Koka en bechamelsas:

50 gr smör
1/2 dl mjöl
5 dl standardmjölk
5 dl riven ost, barnen här föredrar en mild ost
salt, peppar och lite malen muskotnöt

Smält smöret och blanda i mjölet. Häll i mjölken och lat koka upp. 
Tillsätt hälften av osten och makaronerna.
Häll hälften av sasen och makaronerna i en eldfast form. 
Strö över ca: 1 dl av den kvarvarande osten och sedan pa med resten av makaronblandningen.
Toppa med ytterligare ett lager ost.
Gratinera ca: 20 minuter i 200 graders ugn. Höj ev. värmen sista 5 minutrarna för att ge gratängen lite mer färg. Ta ut och lat vila/svalna nagra minuter.

SÖNDAGSLUNCH

Vi har haft en så härlig helg. En lördag fylld med basketmatch och fönstershopping i stan och en söndag hemma hos franska vänner. Vi var inbjudna till traditionell söndagslunch. Vi kom klockan 12 och åkte hem drygt 5 timmar senare och jag smäller av sa gott det var. Vi var sa mätta och belåtna att vi inte ens orkade äta någon middag… Först fick vi apértif med Kir Royal och snittar, Fois gras, Chèvre chaud och små sallader av olika sorter. Sedan blev det varmrätt. Klassisk fransk husmanskost. Hachis Parmentier, som vi i Sverige kanske skulle kalla Shepard Pie. En köttfärsgratäng med potatismos och barnen jublade. Sedan kom ostbrickan och salladen. Fyra sorters ostar, de flesta från Savoien i Alperna och så klart ännu en chèvre, vi är ju trots allt i Loiredalen. Allt accompagnerades med ett Anjou village, ett rött vin från ett av slotten här i närheten. Deserten var en galette de rois. Samma kaka som vi testade häromdagen, och gissa vem som blev drottning igen… till kakan fick vi kaffe och behöver jag säga att en liten digestif i form av calvados nästan var nödvändig efter denna måltid. 

Och med det lilla inlägget sa kan man konstatera att det är därför affärerna i Frankrike är stängda på söndagar. Hela dagen går åt till att äta. Och frågar ni mig sa skulle jag nog säga att det är  ett bra sätt att spendera sin söndag på. Med god mat och vänner.

Jo, just set. Höll på att glömma katten… Vi har haft en katt som sällskap i helgen. Den har tittat in genom vartenda fönster på huset. Följt oss från rum till rum. Vi undrade alla vad den gjorde här och svaren på den frågan blev mer och mer fantasifulla vartefter. Det var mestadels historier om hur den gått vilse och var sa hungrig att den aldrig någonsin skulle orka hitta hem igen. Till slut grät barnen sa mycket för att katten var sa hungrig att vi var tvungna att ge den lite mat. Vi tinade lite köttfärs och gav den. Den smackade och åt och vi blev alla lite varma i hjärtat av att ha kunnat hjälpa en liten katt att få energi att orka hitta hem. Den fick en portion till direkt inpå och sedan lite skinka… Det är lätt hänt när man har en sa tacksam gäst att man bjuder till lite extra.

Men sedan fick vi veta att katten inte alls hade gått vilse, utan den bor visst bara några hus härifrån… Och nu sitter den utanför altandörren i köket och jamar sa fort den ser mig… 

Mätta och belåtna. Den här dagen kommer vi att minnas som söndagen när det var kalas och vi åt sa vi nästan storknade, både vi och grannens katt.

KUNG FÖR EN DAG

Att komma tillbaka till skola och jobb gick ganska smidigt ända. Aningens segt att komma upp, men när det väl var överstökat ja, då kändes allt prima igen. Tror jag det. De där dagarna som man kan unna sig när det är ledigt, det är de som gör underverk. De som var sa efterlängtade när vi sa God Jul till skolan och pustade ut, de har gjort sitt och det var nästan så att vi kunde ha skuttat hela vägen till skolan. Men det gjorde vi inte. För vi tog bilen. Det får vara någon måtta med allt ändå. 

Det var trettondagen igår. Och det var den dagen som de tre vise männen hittade fram till Jesusbarnet. Det firar man i Frankrike med en slags tårta som heter Galette des Rois. Överallt syns de, dessa speciella tårtor som är gjorda av smördeg och fyllda med mandelcrème. Det finns så klart variationer bland galetterna, men den traditionella ska visst vara en smörstinn sprödbakad kaka som är fylld med ett mazarinlikt innehåll, frangipane heter den.
Högtiden går ut på att hylla att de tre vise männen äntligen kom fram till jesusbarnet. 
Det finns ritualer på hur kakan ska fördelas mellan personerna som ska dela på den och någonstans i kakan finns sedan en liten porslinsfigur inbakad. Personen som får figuren vinner och blir kung eller drottning för dagen och får ta på sig den papperskrona som oftast pryder kakan. Sedan är det fritt fram att välja sin kung eller drottning. Ja, livet leker med andra ord. Men visst, det kostar att ligga pa topp. Det är vinnaren som köper nästa tårta. 


Dagens drottning! Hoppas att hon köper en ny tårta snart. Verkligen. Nästan bums för så god är den.

Hur ser den ut egentligen, själva tårtan? Ja, det som fanns kvar från att vi packade upp den till att jag hämtat kameran var det här… Och det ser ju inte direkt ut som något man skriver hem om.  Stackars, stackars, ingen skönhet precis, men som vanligt är det insidan som räknas. Absolut. Det är den krämiga fyllningen av mandel som är hemligheten.

Sa var det med det och det är exakt sa som man vill starta en ny vecka och en ny termin. Med kungar och drottningar och frasiga tårtor med mandel och smulor. 

TRETTONDAGSAFTON

Granen står så grön och grann i stugan, granen står så grön och grann i stugan, tra-la-la-la, tra-la-la-la, tra-la-la-la, la-la! Men inte här. Inte alls faktiskt. Nix igår gjorde den sorti. Och  det var skönt att den fick komma ut i det fria igen. Jag tror att den ville det. För när granar börjar spreta med sina grenar så ser de så förbaskat ilskna ut. Och det kan man ju förstå. När julen är över blir de övergivna och i värsta fall har de inte sett till en droppe vatten sedan den 23:e. Och hämnden den låter inte vänta vänta på sig. Med omedelbar verkan släpper den barr efter barr. Först ett i taget, men ganska snart rasslar de ned flockvis och bildar stora högar på golvet som inte ens dammsugaren orkar med. Sorgligt kan tyckas. Upp som en sol och ned som en pannkaka så är livet för en gran. 

Julapelsinerna pressades och blev till juice! Och det var ett hårt arbete, minsann. Men bra på sa sätt att det är lätt att släcka törsten efteråt. 

Och så var trettondagsaftonen i Frankrike. Dagen när vi städade undan julen och drack apelsinjuice i det nystädade köket. Och sämre kunde man ha haft det. 
-Definitivt sa Erik. 

Och Elsa har vi knappt sett röken av… hon festar loss på andra sidan gatan hos kompisen och hon säger att där får man visst de bästa Galetterna och Crépêsen -någonsin!

Så sämre kunde man ha haft det -Definitivt!

MOT VARDAG

Sista veckodagen på lovet och nu är ledigheten snart slut. Fredag och bara en helg bort finns skola och jobb. Det är härligt med ledighet, men jag älskar också vardagen. Tillfredsställelsen att få göra något som anses nyttigt stärker och ger kraft. Det vet jag ju. Men att komma tillbaka dit efter en ledighet 
de luxe och extra allt och framförallt utan väckarklocka det är något helt annat.  
Vi smygstartade lite idag. Det blev en liten titt i skolböckerna. Lite läxor och annat smått som inte blivit gjort under lovet. Och snart kommer franska fröken. Och barnen längtar. Det bli slagsmal om vem som ska börja. Precis som vanligt. Och kanske har vägen tillbaka till vardagen smygstartat lite idag. På mandag är vi redo för terminsstart. Men inte när väckarklockan ringer. Det är vi aldrig.

Jag frågade förresten barnen vad de ville göra den sista helgen innan lovet tar slut. -Vill ni åka till Paris över helgen och bo på hotell? Strosa runt i stora staden och gå på café? Men nej det ville de inte. 
- Vi vill åka till badhuset! Ja, varför krångla till det. Oftast blir ju det minsta man hade kunnat tänka sig det finaste minnet. 
Det längsta jullovet som vi kanske någonsin haft har också varit det mest stillsamma och visst hade det varit roligt att vara flera, men att fira jul och nyår med den lilla familjen är också fint. Tillsammans har vi upplevt dagar som vi nog aldrig kommer att glömma. Den första julen i Frankrike när vi tog dagen som den kom, fyllde vara magar med godsaker och spelade spel tills någon förlorade och grät. Julen i Frankrike när det bara var vi; mannen som eldar i öppna spisen, de lekande barnen, hemmafrun och ett marsvin som inte är rumsrent. 

Erik övar skrivstil med sin nya penna som han är så stolt över. En stylo plum -en sorts bläckpenna.

Elsa fixar till sitt skrivbordsunderlägg som hon har på skolan. Som vanligt görs alla viktiga jobb på golvet… 

Och det kan man i och för sig förstå när skrivbordet redan är fullt med annat pyssel. Hon samlar på allt. Ingenting är för stort eller för litet för att tas om hand. En sann sakletare som hon säger.

PRICKFRITT 2014?

Nä, men sa tokigt det blir ser jag ju nu. Jag inviger 2014 med en ny dator. Den är verkligen toppen, men det verkar svart att få till de där bokstäverna med prickar… Lite hjälpligt lyckas jag få till ä och ö, men å verkar vara knepigare. Jag tänker strunta i det ikväll i alla fall. Kanske kommer på något imorgon när jag är piggare? (Det blev lite bättre nu när stavningskontrollen letade ord med å) 

Varje morgon tittar mannen ut genom köksfönstret och säger, -Oj sa högt vatten det är i floden. Ibland går han runt med kaffekoppen i ena handen och den andra spanandes ut mot fönstren. Från fönster till fönster och rum till rum går han för att titta på hur högt vattnet är. Om det är samma nivå i köket som i vardagsrummet. Man kan se floden från tre av rummen i vart hus. Vardagsrummet, köket och tvättstugan, men dit går vi inte sa ofta. Inte ens för att titta på floden. Sa det sa.

Igår hade vi sa mysigt med nyarsmiddag och trevligt sällskap och det blev senare än man hade kunnat tro. Alla var uppe och firade in det nya aret. Men vi hade inga raketer och det var synd tyckte Erik. För hur mycket man än svänger ett tomtebloss sa far man aldrig till det rätta tjutet. Och det är sant att Orion inte lyser lika festligt som ett sprakande fyrverkeri. Det är inte att förglömma sa han.

På arets kortaste dag. Den dagen när man inte går upp förrän klockan 11 och man missar frukosten.  Det var det som Erik sa bittert fick erfara förra aret, att det är lätt hänt att frukost blir lunch på nyarsdagen och med det sa har man missat ett mal mat.
På den dagen sa gjorde vi i alla fall en liten promenad längs floden nedanför oss och mannen fick äntligen se hur mycket vatten det var. På riktigt.

Det var blåsigt och regnigt på promenaden. 10 grader varmt och vi sa att det är svart att känna vilken årstid det är. Det kunde på ett sätt lika gärna ha varit en liten utflykt i september.

När vi kom hem spelade vi spel och kollade film. Barnen byggde sig en båt och tog med barbisarna ut på de sju haven och Dora -marsvinet hon fick visst också följa med, men jag vet inte om hon inte hade rad att boka sig en plats på däck? För man kunde för det mesta hitta henne i ruffen. Eller sa kanske hon helt enkelt inte gillar vind och ruskväder. För det var det idag den första dagen på aret.