Granen står så grön och grann i stugan, granen står så grön och grann i stugan, tra-la-la-la, tra-la-la-la, tra-la-la-la, la-la! Men inte här. Inte alls faktiskt. Nix igår gjorde den sorti. Och det var skönt att den fick komma ut i det fria igen. Jag tror att den ville det. För när granar börjar spreta med sina grenar så ser de så förbaskat ilskna ut. Och det kan man ju förstå. När julen är över blir de övergivna och i värsta fall har de inte sett till en droppe vatten sedan den 23:e. Och hämnden den låter inte vänta vänta på sig. Med omedelbar verkan släpper den barr efter barr. Först ett i taget, men ganska snart rasslar de ned flockvis och bildar stora högar på golvet som inte ens dammsugaren orkar med. Sorgligt kan tyckas. Upp som en sol och ned som en pannkaka så är livet för en gran.
Julapelsinerna pressades och blev till juice! Och det var ett hårt arbete, minsann. Men bra på sa sätt att det är lätt att släcka törsten efteråt.
Och så var trettondagsaftonen i Frankrike. Dagen när vi städade undan julen och drack apelsinjuice i det nystädade köket. Och sämre kunde man ha haft det.
-Definitivt sa Erik.
Och Elsa har vi knappt sett röken av… hon festar loss på andra sidan gatan hos kompisen och hon säger att där får man visst de bästa Galetterna och Crépêsen -någonsin!
Så sämre kunde man ha haft det -Definitivt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar