SÖNDAGSLUNCH

Vi har haft en så härlig helg. En lördag fylld med basketmatch och fönstershopping i stan och en söndag hemma hos franska vänner. Vi var inbjudna till traditionell söndagslunch. Vi kom klockan 12 och åkte hem drygt 5 timmar senare och jag smäller av sa gott det var. Vi var sa mätta och belåtna att vi inte ens orkade äta någon middag… Först fick vi apértif med Kir Royal och snittar, Fois gras, Chèvre chaud och små sallader av olika sorter. Sedan blev det varmrätt. Klassisk fransk husmanskost. Hachis Parmentier, som vi i Sverige kanske skulle kalla Shepard Pie. En köttfärsgratäng med potatismos och barnen jublade. Sedan kom ostbrickan och salladen. Fyra sorters ostar, de flesta från Savoien i Alperna och så klart ännu en chèvre, vi är ju trots allt i Loiredalen. Allt accompagnerades med ett Anjou village, ett rött vin från ett av slotten här i närheten. Deserten var en galette de rois. Samma kaka som vi testade häromdagen, och gissa vem som blev drottning igen… till kakan fick vi kaffe och behöver jag säga att en liten digestif i form av calvados nästan var nödvändig efter denna måltid. 

Och med det lilla inlägget sa kan man konstatera att det är därför affärerna i Frankrike är stängda på söndagar. Hela dagen går åt till att äta. Och frågar ni mig sa skulle jag nog säga att det är  ett bra sätt att spendera sin söndag på. Med god mat och vänner.

Jo, just set. Höll på att glömma katten… Vi har haft en katt som sällskap i helgen. Den har tittat in genom vartenda fönster på huset. Följt oss från rum till rum. Vi undrade alla vad den gjorde här och svaren på den frågan blev mer och mer fantasifulla vartefter. Det var mestadels historier om hur den gått vilse och var sa hungrig att den aldrig någonsin skulle orka hitta hem igen. Till slut grät barnen sa mycket för att katten var sa hungrig att vi var tvungna att ge den lite mat. Vi tinade lite köttfärs och gav den. Den smackade och åt och vi blev alla lite varma i hjärtat av att ha kunnat hjälpa en liten katt att få energi att orka hitta hem. Den fick en portion till direkt inpå och sedan lite skinka… Det är lätt hänt när man har en sa tacksam gäst att man bjuder till lite extra.

Men sedan fick vi veta att katten inte alls hade gått vilse, utan den bor visst bara några hus härifrån… Och nu sitter den utanför altandörren i köket och jamar sa fort den ser mig… 

Mätta och belåtna. Den här dagen kommer vi att minnas som söndagen när det var kalas och vi åt sa vi nästan storknade, både vi och grannens katt.