Varje morgon tittar mannen ut genom köksfönstret och säger, -Oj sa högt vatten det är i floden. Ibland går han runt med kaffekoppen i ena handen och den andra spanandes ut mot fönstren. Från fönster till fönster och rum till rum går han för att titta på hur högt vattnet är. Om det är samma nivå i köket som i vardagsrummet. Man kan se floden från tre av rummen i vart hus. Vardagsrummet, köket och tvättstugan, men dit går vi inte sa ofta. Inte ens för att titta på floden. Sa det sa.
Igår hade vi sa mysigt med nyarsmiddag och trevligt sällskap och det blev senare än man hade kunnat tro. Alla var uppe och firade in det nya aret. Men vi hade inga raketer och det var synd tyckte Erik. För hur mycket man än svänger ett tomtebloss sa far man aldrig till det rätta tjutet. Och det är sant att Orion inte lyser lika festligt som ett sprakande fyrverkeri. Det är inte att förglömma sa han.
På arets kortaste dag. Den dagen när man inte går upp förrän klockan 11 och man missar frukosten. Det var det som Erik sa bittert fick erfara förra aret, att det är lätt hänt att frukost blir lunch på nyarsdagen och med det sa har man missat ett mal mat.
På den dagen sa gjorde vi i alla fall en liten promenad längs floden nedanför oss och mannen fick äntligen se hur mycket vatten det var. På riktigt.
Det var blåsigt och regnigt på promenaden. 10 grader varmt och vi sa att det är svart att känna vilken årstid det är. Det kunde på ett sätt lika gärna ha varit en liten utflykt i september.
När vi kom hem spelade vi spel och kollade film. Barnen byggde sig en båt och tog med barbisarna ut på de sju haven och Dora -marsvinet hon fick visst också följa med, men jag vet inte om hon inte hade rad att boka sig en plats på däck? För man kunde för det mesta hitta henne i ruffen. Eller sa kanske hon helt enkelt inte gillar vind och ruskväder. För det var det idag den första dagen på aret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar