LYCKAT REGN

Sa var vi redan mitt i veckan. Ännu en skön och ledig onsdag har nästan passerat. En regnig sådan. Inte sa dumt ibland, med en innedag alltså.

En liten sväng har vi gjort för att införskaffa lite kläder inför konserten på fredag. Elsa är med i ett körprojekt i skolan och på fredagkväll är det konsert. Klockan 20.30 börjar konserten. Ganska sent trots att det i princip bara är banfamiljer som kommer. Stor skillnad mot i Sverige där man nästan fick lämna kontoret efter lunch för att hinna till luciauppvisning, varfester och sådana typer av arrangemang. Bra idé tänker jag, men inte kl. 22.00 på fredag kväll kanske? För Erik lever i alla fall fortfarande drömmen om ett försenat fredagsmys. Lat oss kalla det "After konsert" eller kanske konsertsupé?

Mannen frotterar sig förnämt inne i Angers och far fina middagar serverade på restaurang. Både igår och idag har han jobbmiddagar. Vi vill inte ha det sämre sa igår slog vi till med galettfest och idag blev det fisk. Dorado är en fisk som vi aldrig tidigare testat att tillaga. Vi köpte hela fiskar i Poissonneriet och tanken var att vi skulle grilla fiskarna, men eftersom regnet fortfarande vid middagstid vräkte ned sa fick vi justera planen något. Barnen ville sa gärna ha grillmönster på fisken sa vi bestämde oss för att göra en variant i grillpannan på spisen. 

Ja, den ena fisken blev huvudlös, för Elsa fann det djupt motbjudande att äta en fisk som hade huvudet kvar. 

Sedan fick Doradon gå klart i ugnen, 200 grader ca: 20 minuter. 
Till fisken hade vi potatispuré, skirat smör med rosmarin och tartarsas. 

Det blev succé! Inte en smula kvar!

Jo, innan middagen sa testade jag att byta ut köksbordet till ett bord från altanen. Vi har runda bord ute och jag ville testa om det fick plats i köket. Tänker alltid när jag sitter vid ett runt bord att det är himla trevligt. Det passade ju bra att göra detta idag med tanke på vädret. Det var det ingen större risk att man skulle få för sig att ta en kaffepaus utomhus. 

Det blev riktigt bra. Succé! I alla fall känns det sa just nu. Jag är ju ganska ombytlig av mig när det kommer till möblering.  

Nä, nu måste jag ta hand om disken. Snabbt, snabbt. För inte sa länge sedan, kanske för ett ar sedan hade jag nog nämnt något om att jag skulle göra det typ i blixtens hastighet eller något liknande. Men inte nu. Nix för jag har visst gått och blivit en snigel. En liten fransk escargot. Sekig som bara den. Sa nu vet ni det. Men ibland far jag ett ryck och da kan det hända att jag möblerar om eller bjuder på dorados med grillränder. Det var det som hände idag. Tack vare regnet. 

HELG I SKIMRANDE ROSA

Varför tar man sa langa luncher i Frankrike på söndagar, frågade Erik igår. Vill de fira att det börjar en ny vecka? Ja, kanske det? Varför inte. Att lata söndagen inleda den nya veckan, är det knepet till att tämligen utan besvär kunna skutta sig ur sängen mandag morgon? Nej, tyvärr. Vi testade igår. Firade söndagen kungligt vid havet. Gick på krabbjakt och lunchade längs stranden. Vi kolhydratsladdade med sötsaker och kunde inte ha bett om mer. Bästa starten för en mandag någonsin, men icke. Gamla hundar lurar man inte sa lätt. Det blev som vanligt ett inferno av stress-skrikig mamma, trötta barn, smutsiga shorts och flingor på golvet. Men nu sa till slut sa är alla på plats och veckan kan börja på riktigt. Välkommen mandag.

I fredags kom han äntligen hem den efterlängtade och vi firade med skaldjur och trolleri. Det bästa mottagandet man kan få efter att ha varit borta en vecka.

Vi njuter av ljuvligt varma dagar. Igår åkte vi till kusten och Croisic. Vi åt söndagslunch vid stranden med ostron och carpaccio. Fiskgryta med marulk och pilgrimsmusslor. Det känns som att man inte kan få nog av sol och salta stänk just nu och jag längtar redan tillbaka.

När det är ebb passar vi på att leta krabbor och plocka ostron.

Croisic är en sa mysig liten by. Som en liten semesterort ca: 1,5(lite beroende på trafiken)timmar från Angers. En helt perfekt dagsutflykt. Croisic ligger på gränsen mellan Loire Atlantique och Bretagne. Här finns bland mycket annat fina biscuiterier där man köper kakor, typiska för området, på lösvikt. Jag bara älskar't! Men som en fransk kollega till mannen sa: -Man far se upp, de innehåller obscena mängder smör och socker…

Vi tog det säkra före det osäkra. Med gymnastik kompenserar vi den eventuella obalansen.

Och som jag redan nämnt tidigare, det bästa saltet, Fleur de sel, kommer från Bretagne.

Det var helgen det och nu är det slut på kalaset för denna gång.  Men som sagt, bättre förutsättningar har väl en mandag aldrig haft.  Har man njutit en helg med skimmer i rosa från skaldjur, kärlek och mammans klänning då finns det inget ytterligare att önska. This is it! (Och dessutom sa är ju mandag morgon redan förbi)

ONÖDIGT?

Det där med köksprylar. Det är nog efter familjen det mest prioriterade i mitt liv. Man kan aldrig få för många tallrikar eller byttor eller bestick eller något annat som kan sorteras in under husgeråd. Hellre köper jag en fin teservis eller en skärmaskin än en handväska eller ett par skor också för den delen. Måste dock erkänna att visa av mina koksinköp kanske inte är sådär jätte, jätteviktiga, men ack vad de bidrar till mitt välbefinnande.
-Och idag, tada;
-Jag har köpt en Bonbonnière (Bonbon är godis på franska) Men måste inte detta vara godisburkarnas Rolls Royce? Ack sa onödig men sa härligt tjusig.
Efter att ha blivit varse en godisbutik i Paris sa har jag känt mig sa vansinnigt inspirerad att jag inte kunde motstå längre.

www.bonbonsaupalais.fr

Jag bakade kolakakor och fyllde den med i brist på godis. Eller fyllde och fyllde, det behövs nog en omgång till för att fylla upp åtminstone halva burken, men se sa fin den är. Man blir ju bara sa glad när man kommer in i köket och ser härligheten!



Receptet på kolakakorna finner ni nedan:

ca: 30st
100 gr smör
1 dl socker
1 msk vaniljsocker
1 msk sirap
1 tsk bakpulver
2 1/2 dl vetemjöl

Blanda alla ingredienser. Dela degen i 2 delar och forma till 2 rullar.
Lägg på bakplatsklädd platt och platta ut dem med en gaffel.
Grädda i 175 gr i 10-12 minuter.
Ta ut kakorna och skär kakorna diagonalt.


Nähä, nu väntar barnen på mig. Vi har hockeykväll. Sverige möter Frankrike i VM och vi svullar pizza framför TV:n. Vilken lycka. Ishockey VM,  pizzamys och på köksbänken star en Bonbonnière fylld med kolakakor. Ibland har jag det bara för bra. Nästan onödigt bra.

DEAUVILLE

Här kommer ett litet bildregn från vart besök i den klassiska badorten Deauville.  En supermysig liten kuststad som andas flärd och glamour. Vi hade tyvärr inte sa tur med solen denna gång sa stranden var inte sa lockande, men visst förstår man potentialen när man ser ut över den langa fina stranden.

Det är lite svart att se på den här bilden, men badhytterna längs strandpromenaden har alla namn efter dess tidigare besökare såsom; Joséphine Baker, Andre Citroën, Coco Chanel, Eugène Boudin m.fl

Shoppingen var desto mer lockande. För här saknas ingenting om man gillar att spendera och frottera sig i det övre segmentet. Och har man ytterligare lite till övers sa kan man ju alltid besöka det vackra kasinot.

De sjunger mest hela tiden om de inte brakar förstas. Genom hela Normandie har man hört dem tralla. Nästa gång tar vi med en liten hatt sa kanske de kan kan hjälpa till att dryga ut kassan med lite extra klirr. För det vill man gärna ha mycket av när man besöker Deauville. Det och sol. Massor av bada vore toppen!

SKÖNA DAGAR I HONFLEUR

Vi är tillbaka igen efter härliga dagar i Normandie. Man hinner ganska mycket på en långhelg. 

Efter knappt tre timmar i bil kunde vi sätta fötterna på historisk mark och vandra längs Dagen D stränderna i Norra Normandie. Tillsammans med hundratals andra gick vi längs stranden och tittade på lämningar från invasionen den 6 juni 1944. Det blir också ganska tydligt att det inte alls är sa långt tillbaka i tiden som denna historiska händelse inträffade. Många av besökarna är i 60-70 ars åldern. Amerikaner och engelskmän som säkert har nära familj och släkt som deltagit i kriget. 

Det regnar och blaser från alla hall och vi far väl användning av vara nya paraplyer.

Sedan åker vi vidare till Honfleur där vi bokat hotell. Där blir det lite sorgligt för precis när vi checkat in på hotellet sa far vi säga adjö till Dora Marsvin. Ja, hon fick följa med för kvällen innan vi åkte, när vi höll på att packa det sista sa kom Elsa ned och sa att Dora var sjuk. Man kunde se det på ögonen, att hon inte såg pigg ut. På morgonen ville barnen inte lämna Dora ensam hemma sa vi fick helt enkelt ta med henne på resan och där gjorde hon sin sorti. 

I den fina kyrkan i Honfleur köper vi fredsljus och tänker på de som inte längre finns med oss.

Ute på gatan fäller vi upp paraplyet igen. Det är visst sa det är i Normandie. Sol, vind och vatten huller om buller. Och skaldjur och äpplen. Vi dricker cider ur lerkoppar och mannen smuttar och sörplar Calvados. Han hummar och diskuterar doft och smak med de stolta bryggarna.

Det är Honfleur det. Smala slingriga gator, hus i sten som är dekorerade med trä sa de ser ut som pepparkakshus, doften av cider och Sables -en sorts mördegskakor, färsk fisk och skaldjur, rykande varma grytor med humrar och moules också ektunnorna med Calvados. Jo, just det. Det är sa rent och snyggt överallt. Inget skräp eller glasspapper sa langt ögat når. Fint.

Och maten. Jag smäller av sa gott man äter i Normandie. Ett område där det tillverkas smör och grädde, odlas äpplen och därtill färsk fisk och skaldjur. Den bästa kombinationen någonsin och jag antar att det behövs "lite extra allt" och "grädde på moset" med tanke på blasten och regnet. Men när solen tittar fram... -då kan jag inte tänka mig något bättre. 

Men häpp, nu var det mandag och vardag här igen. Mannen har akt till Sverige och stannar visst där hela veckan. Själv ska jag knipsa av de sista pionerna i trädgarden och ta hand om administrationen och börja styra upp veckans aktiviteter. Men först lite kaffe. Det tar ett tag att starta upp. Men snart sa. Pioner och kaffe sedan är jag igång igen.