Efter knappt tre timmar i bil kunde vi sätta fötterna på historisk mark och vandra längs Dagen D stränderna i Norra Normandie. Tillsammans med hundratals andra gick vi längs stranden och tittade på lämningar från invasionen den 6 juni 1944. Det blir också ganska tydligt att det inte alls är sa långt tillbaka i tiden som denna historiska händelse inträffade. Många av besökarna är i 60-70 ars åldern. Amerikaner och engelskmän som säkert har nära familj och släkt som deltagit i kriget.
Det regnar och blaser från alla hall och vi far väl användning av vara nya paraplyer.
Sedan åker vi vidare till Honfleur där vi bokat hotell. Där blir det lite sorgligt för precis när vi checkat in på hotellet sa far vi säga adjö till Dora Marsvin. Ja, hon fick följa med för kvällen innan vi åkte, när vi höll på att packa det sista sa kom Elsa ned och sa att Dora var sjuk. Man kunde se det på ögonen, att hon inte såg pigg ut. På morgonen ville barnen inte lämna Dora ensam hemma sa vi fick helt enkelt ta med henne på resan och där gjorde hon sin sorti.
I den fina kyrkan i Honfleur köper vi fredsljus och tänker på de som inte längre finns med oss.
Ute på gatan fäller vi upp paraplyet igen. Det är visst sa det är i Normandie. Sol, vind och vatten huller om buller. Och skaldjur och äpplen. Vi dricker cider ur lerkoppar och mannen smuttar och sörplar Calvados. Han hummar och diskuterar doft och smak med de stolta bryggarna.
Det är Honfleur det. Smala slingriga gator, hus i sten som är dekorerade med trä sa de ser ut som pepparkakshus, doften av cider och Sables -en sorts mördegskakor, färsk fisk och skaldjur, rykande varma grytor med humrar och moules också ektunnorna med Calvados. Jo, just det. Det är sa rent och snyggt överallt. Inget skräp eller glasspapper sa langt ögat når. Fint.
Och maten. Jag smäller av sa gott man äter i Normandie. Ett område där det tillverkas smör och grädde, odlas äpplen och därtill färsk fisk och skaldjur. Den bästa kombinationen någonsin och jag antar att det behövs "lite extra allt" och "grädde på moset" med tanke på blasten och regnet. Men när solen tittar fram... -då kan jag inte tänka mig något bättre.
Men häpp, nu var det mandag och vardag här igen. Mannen har akt till Sverige och stannar visst där hela veckan. Själv ska jag knipsa av de sista pionerna i trädgarden och ta hand om administrationen och börja styra upp veckans aktiviteter. Men först lite kaffe. Det tar ett tag att starta upp. Men snart sa. Pioner och kaffe sedan är jag igång igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar