Ännu en fin novemberhelg är till ända och tiden går så snabbt nu att det är inte klokt. Tänk att vi redan har passerat första halvan av november och det är hög tid att börja se sig om efter lite varmare kläder. I lördags åkte vi till ett köpcentrum där det finns både Zara och HM för att fylla på garderoben inför vintermånaderna. Det var jackor och mössor och halsdukar. Mjuka, tjocka plagg som hjälper till att hålla värmen. Och det var verkligen nödvändigt och fastän P hade ont i ryggen så fick han stå ut med att gå runt med oss bland affärerna. Men sedan lovade jag honom vin chaud och godsaker för det hade vi redan planerat, jag och barnen. I fredagsmorse innan skolan bestämde vi att det var dags för höstens första raclette.
Söndagen har spenderats framför läxböckerna. Det är terminsprov nu för barnen och all den kunskap
som man har hunnit med att få fram till nu ska en gång för alla bli dokumenterad och lägga grund till terminsbetyget senare. Det är recitation av dikter och sånger, där man inför klassen "berättar" inövade dikter och sjunger sånger utantill. Diktamen av ord och högläsning ur läseboken är det som står på schemat. Det är mycket jobb och ibland gråter de en smula i frustration men sedan går det över och när de klarar det så blir de så glada och lyckliga.
Vi har också rustat med ved. P hade beställt en kubikmeter ved. Och den kom i veckan. En grej som jag tycker är lite jobbig, är att det alltid är jag som tar emot rörmokaren, elektrikern, trädgårdsmästaren, ja alla personer som har jobb här att uträtta på dagarna. Jag vet inte varför, men jag känner nog helt enkelt att den här typen av jobb är lite knepiga och jag har lite svårt att veta vad som ska göras och varför. Hur som helst så var det i alla fall dags att ta emot vedtransporten den här veckan. Döm om min förvåning när det dyker upp en man klädd i lågskor och "finjacka" i dörren och säger: -Madame jag kommer med veden som ni har beställt.
Jag går ut och pekar var han ska lägga den. Ni ska köra ner den till garagporten och jag vill helst att ni ställer in den i garaget säger jag. Han tittar lite skeptiskt på mig och säger att det blir väldigt problematiskt och farligt att köra den nedför gargeinfarten. Vår garageinfart har absolut en lutning, men inte är det väl så farligt tänker jag. Jag låtsas att jag inte förstår och säger en gång till att han måste köra ned veden till garaget och att jag ska öppna portens så att han kan lyfta in hela pallen.
När han ska köra ner veden från släpkärran börjar jag ana att det kanske inte kommer att bli så enkelt ändå. För varje decimeter som han kör måste han stanna och peta upp vedträna som kommer glidande nerför vedstaplarna. Det är så svajigt att jag måste hämta skottkärran för att fråga om vi inte ska använda den istället. Men, nej nu har han ändrat sig. Nu ska veden ned med trucken som den står på. Han kommer ned från släpkärran och sätter fart mot garagenedfarten. Trucken brummar så det ryker och det är lite blött på marken där den går. Mannen med lågskorna håller krampaktigt i handtagen på trucken. Det är tur att han har ett bra grepp för trucken gör ett gällt tjut och sedan sätter den fart ned för backen. Den rullar helt okontrollerat och det finns inte en chans att kunna styra på det blöta underlaget och med skor som har en sula gjord för dansgolv. Hela patrasket åker i rasande fart nedför backen och rakt in i häcken mot grannen. Vedhögen lutar som tornet i pisa och när han fått stopp på trucken måste vi hjälpas åt att hålla emot vedhögen för att förhindra att den förvandlas till plockepinn utan för garagedörren.
Vi får i alla fall in veden i garaget. Vi säger inget till varandra på hela tiden. Jag antar att vi båda är lite chockade. När jag betalar, blir han lite gladare igen och det förstår man. 215 Euro vill han ha för klabbarna! Han stoppar checken i fickan och under tiden som han skriver kvittot förklarar han för mig att det inte finns någon broms på trucken.
Jag kunde inte låta bli att visa en fin present som jag fått av maken. Något som glittrar och man blir varm och glad av för en lång tid framöver!