Erik kämpar vidare i skolan. Man kan se att han försöker göra sitt allra yttersta. Han har blivit så stor och uppför sig som en riktig skolpojke, det är bara så synd att han ser så olycklig ut. Han har en liten lyckosköldpadda som han stoppar i fickan varje dag. Den glittrar så vackert och han säger att det är det som är det fina med lyckosköldpaddor. Det är glittret som bringar tur.
Och, plötsligt, på hemvägen, säger han:
-Mamma nu har jag bara två problem kvar. Förrut hade jag tre.
-Jaha, men så bra. Vilket har du blivit av med då?
-Nu har jag slutat att gråta på skolan. Ingen mer gråt på morgnarna.
-Men så bra att du slutat gråta. Vad nyfiken jag blir på dina resterande två problem.
-Det ena är att jag inte kan sluta titta på klockan när jag är i skolan. Jag sitter bara och väntar på att du ska komma och hämta mig igen. Och det andra är att jag inte kan franska.
-Jag förstår. Men det känns ju ändå bra att du har blivit av med ett av dina tre problem.
Vi går vidare hemåt. Han springer före och när vi är nästan hemma vänder han sig om och ropar glatt:
-Mamma och du förstår att till JUL RÄKNAR JAG MED ATT VARA BEKYMMERSFRI!
Nu ska han fokusera på att klara av tiden fram till höstlovet för då har jag lovat honom en "stor" viktig sak som finns i leksaksaffären. Men den får ni se då!
Clarisse, Jade och Lola. Elsa har på kort tid varit så modig och vågat ta kontakt med några tjejer i klassen. Jag har sett de tillsammans på skolgården och de kramas och fnittrar sådär som tjejer gör. De förstår inte varandras språk, men det gör inget man kan leka ändå.
Vad stolt och glad man blir när man ser sina barn anpassa sig och lösa sina problem alldeles själva.
Nu sover de. Tillsammans som vanligt. Ibland känns det som att det alltid kommer att vara så här. Lugnt och lyxigt.
Äsch imorgon retas de och bråkar igen och jag blir så där arg så jag skriker och hotar med att dra in lördagsgodiset.
-Men just nu är det helt bekymmersfritt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar