FB

Ibland blir saker bara tagna för givna. Någonting som har blivit så vanligt förekommande att det blivit en självklarhet.
Sådant händer även i de bästa familjer. Nu när jag ”bara” är hemma på dagarna tror ”de” att jag inte har någonting annat för mig än att pyssla med FB. Det är sådant som man gör om man inte har en specificerad arbetsuppgift utan driver vind för  våg innanför hemmets väggar. I dokumenten som lämnats till skolan har jag fått en ny status.  Jag kallas Mère au foyer, det är så det heter om man är hemmafru i Frankrike.
Tänk så fel de har. Varför skulle jag vilja att min dyrbara tid som faktiskt också är begränsad stannade där vid FB?

Jaha, ni kanske tror att jag menar Facebook? Nä. Det har jag fortfarande inte skaffat.

Nej jag menar FB som i Fullboard.

Det är så vi säger inom hotellbranschen. Ett slags

förstaklassalternativ som vissa hotell erbjuder gäster och som innebär att man som gäst har tillgång till full service 24 timmar om dygnet. Gästen betalar helt enkelt ett (högre) pris där allting ingår.

Ett vackert hotellrum där sängen bäddas krispigt med släta lakan varje morgon, frukosten blir serverad där helst du vill ha den och tiderna  som de ”vanliga” gästerna förhåller sig till i frukostmatsalen de gäller inte. Nej, det går självfallet bra att inta sin frukost dygnets alla timmar och inte att förglömma, avdukningen och efterföljande diskning är även de en bekymmersfri zon. Sedan har vi städning och tvättning, strykning och mangling, en fantastisk lunch och till middagen, då serveras det visst minst tre rätter och här saknas ingenting må ni tro. Ja ni förstår ju konceptet. De dyrbara gästerna behandlas som kungar och drottningar och behöver inte lyfta ett endaste litet finger. Eller jo, en liten lätt  viftning i luften för att markera att här behövs lite uppassning.

Här hemma driver jag numera ett liknande koncept. Det som bekymrar mig är att jag ännu inte har hittat ett pris som väger upp det tunga arbete som det här faktiskt innebär.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag ska citera ett numera klassiskt uttalande från sonen. Situationen utspelade sig hemma i Stockholm dagarna innan vi åkte till Angers och vår vistelse på Hotel de France.

Storasyster fick för sig att hon inte ville bo på hotell. Hon tycker ibland att det är lite jobbigt att sova borta och av den anledningen kändes tanken på några dagars hotellvistele inte så angenäm.

Brorsan ville vara snäll och peppa henne:
-"Men snälla du, det kommer att bli precis som hemma, fast istället för att det är mamma som gör ”det”,  så kommer det att finnas tjänare".

Kan det sägas tydligare? Ni ser ju vart vi är på väg och vid den tidpunkten var det ännu inte skriftligen bekräftat att jag saknar ett ställe där jag kan hålla till på om dagarna.

Jag har bestämt mig för att ta tag i saken nu på en gång . Idag stänger jag helpensionen.

I ärlighetens namn har jag ju aldrig haft ambitionen att driva ett lyxhotell. Jag har ju alltid vurmat mer för ett litet Bed & Breakfast.
 
-Så om ni under eftermiddagen känner att det sprids ljuvliga kulinariska dofter så är det antagligen grannens middag som puttrar på spisen. -Själv tänker jag bli bjuden på restaurang.