LOIREDALEN

Oj, vad tiden går snabbt. Första september redan (Grattis världens bästa mamma). Det brukar betyda att hösten närmar sig med stormsteg. Här är det fortfarande varmt och skönt och idag har vi haft ännu fin dag med sol och sommarvärme.
Dagens inslag på bloggen blir ett litet sommarminne från en liten utflykt i Loiredalen.
En fredag i augusti förgyllde vi vår dag med en liten tur på den östra sidan av Angers. En liten utflykt till landet. Efter ungefär en timmes bilåkning längs Loirefloden fann vi en liten by med små gamla stenhus.

 

 

 

Som vanligt var vi hungriga och som tur var fanns det ett litet ställe i byn som serverade mat.

 

Borden stod uppställda på andra sidan gatan av själva restaurangen. Den starka solen gjorde att många valde att sitta under den lummiga grönskan, men i grönskan trivs också insekterna och vi som ännu inte vant oss vid den franska faunan kände oss tryggare under parasollet.

Vi blev serverade en fantastisk lunch. Barnen och P fick tallrikar med olika charkdelikatesser och jag fick en sallad. Till en början var jag lite osäker på vad jag hade beställt och för ett ögonblick så tänkte jag att det kanske var kanin som jag blivit serverad. Ganska snart blev jag lugnad då det som tur var inte ingick något med kanin på menyn. Vad som i övrigt kan ha funnits med funderade jag inte så mycket på. Ibland är det lugnast så.

Härligt ställe i alla fall och utsikten var det verkligen inte heller något fel på.

 

 

 

 

 

 

En helmysig dag bland vinodlingar avslutades så klart med ett besök på en vingård.

Den här erfarenheten kändes ganska obekväm, men så var det ju också första gången. Vi svängde av vid en av de många skyltar längs vägen som indikerar om att det finns en vingård i sikte och när vi kom upp på infarten till vingården som också innefattade bostadshuset för ägarna, så satt hela familjen och åt en sen lunch. Lite generade steg vi ur bilen för att fråga om det gick bra att få köpa lite vin.

Vi fick följa med "pappan" i familjen bort till vinkällaren och där fick vi sedan provsmaka på det vin som producerades. Här sitter sedan två noviser  inne i källaren och smuttar på vinet som presenteras samtidigt som vi försöker snappa upp några få ord av allt som berättas.  När jag skriver det här och tänker tillbaka på hur det måste ha sett ut så kan jag knappt hålla mig för skratt. Vi slurpar och spottar och försöker att inte spilla samtidigt som vi frenetiskt kämpar för att snurra  på glasen i samma takt som vår vinmästare.
All värdighet är nu borta och när vi  ler och nickar instämmande om årgångar och annat som vi inte förstår så är våra tänder nästan vinröda.

Vi försökte fokusera på om vinerna behövde lagras eller om du kunde drickas nu på en gång. I Frankrike verkar det inte vara så noga med vilken druva som vinet är gjort av utan mer från vilket område vinet kommer ifrån. Vi  fick till slut med oss 6 flaskor rött vin av en årgång från 2011 som tidigast bör drickas om 5 år, men i  en bra källare så kan de med fördel sparas i 8 år, också köpte vi några flaskor från 2009 som är goda att dricka redan nu.

 

 

Senare handlade vi också några flaskor vin på ett ställe som kallas Cave. Här distribueras flera olika vingårdars vin. Här kan man dessutom få lite hjälp att hitta den sortens vin som passar sin egen smak och plånbok också för den delen

Ännu ekar vår vinkällare ganska tom, men de första flaskorna är inhandlade och på plats. Vi har ingen aning om vad vi har köpt. Kanske är det grisen i säcken? Ju mer jag tänker på det desto troligare verkar det. Skönt att det är några år kvar innan vi får veta.

 

Vi har bestämt oss för att nästa in handling ska ske på någon av de Caves som finns här i Angers. Det verkar vara lite lättare så här i början och en fågel viskade att vinrean brukar infinna sig någon gång i september. Det blir spännande.